Henning Mankell är omåttligt populär i Tyskland. Nu sitter han i Berlinfestivalens tävlingsjury som bland annat ska avgöra om Lukas Moodysson "Mammut" ska få pris. Men han började med att anklaga pressen för enögdhet.
Henning Mankell toppar försäljningslistorna i Tyskland; när hans senaste roman "Kinesen" kom ut i maj förra året hade den en förstaupplaga på 200 000 exemplar i Tyskland. Men han är också en av få svenskar som har suttit i en stor filmfestivaljury.
En av Henning Mankell filmerfarenheter är att ha fått sammanlagt 20 teveserier och filmer gjorda på sina böcker, "Danslärarens återkomst" i tre olika versioner. Nu ska han också skriva direkt för tyska deckarserien "Tatort".
- Jag sitter ju med en stor erfarenhet av att vara en författare inblandad i filmarbete och jag tror att Berlinfestivalen vill driva idén att man ska ha författarna representerade. Men det visar samtidigt på ett dilemma som filmen har: Det skrivs för få originalmanus. Tyvärr är man tvungen att luta sig mot böcker.
I valet av Henning Mankell fick festivalen också en förespråkare för Afrika. Han lever ungefär halva året i Moçambique med, som han presenterade sig på tävlingsjuryns pressmöte, en fot i sand och en fot i snö. Bara två dagar innan Henning Mankell for till Berlin hade han premiär i 35 graders värme på Strindbergs "Fröken Julie" med scenografi av Sören Brunes. Sedan 80-talet har han satt upp cirka 25 pjäser på Teatro Avenida i Maputo.
Henning Mankell rivstartade tävlingsjuryns möte med pressen med att föra upp Afrika på dagordningen. Temat för Berlinfestivalen är globaliseringen, och vad den betyder för Afrika, är så vitt Henning Mankell kunde se, ingenting gott.
Enorma summor pumpas in i banker och industrier i västvärlden i den ekonomiska krisens namn men ingen talar om de betydligt mindre summor som skulle behövas för att komma till rätta med det Afrika som svälter. Han vände sig direkt till medierna och anklagade dem för att bara tala om hur afrikaner dör, inte hur de lever. Jurymedlemmen Gaston Kaboré, regissör, manusförfattare och producent och grundare av en filmskola i afrikanska staten Burkina Faso, talade om filmkonsten inte som en lyx, utan som ett hopp för hela den afrikanska kontinenten.
Om fem år kommer afrikanska filmer att dyka upp även på de större festivalerna, säger Henning Mankell när jag intervjuar honom.
- Det finns en enorm tillväxt i en del afrikanska länder. Så vi går mot ljusare tider.
De filmskapare som alltid varit viktiga för honom personligen är Fellini, Kurosawa och Bergman samt filmer som "Gudfadern" i den amerikanska filmtraditionen
En gång på 60-talet hade han nog själv en idé om att göra film, säger Henning Mankell, men han valde författandet och teaterns värld, som han älskar.