Mannen med makt över dramat

Nästa gång du ser en dålig svensk film eller tv-serie, pröva att mumla för dig själv: "Du skulle sagt nej, Carlsson!"

Det görs svenska långfilmer där SVT:s dramachef Gunnar Carlsson inte är inblandad. Det görs också lite tv-drama i de kommersiella bolagen som inte påverkas av Gunnar Carlssons åsikter. Men med en budget på runt 350 miljoner kronor att göra tv-drama för och ytterligare cirka 70 miljoner för filmproduktion finns det ingen enskild person som har så mycket att säga till om i den svenska drömfabriken som han.

- Jag ser det ju inte så, men det är klart, om du lägger pengarna på bordet då är ju Sveriges Television en jätteviktig aktör, eller kanske den viktigaste. Och det är klart, då har jag ju makt i den betydelsen att det är väldigt mycket människor som är beroende av mina beslut, säger Gunnar Carlsson.

Han ser ganska snäll ut, med glasögonen i snodd på magen och lite före-semestern-trötta ögon. Sommaren är en tid fylld av inspelningar, och mycket måste falla på plats innan beslutsfattarna försvinner på ledighet. Gunnar Carlsson har just placerat oss i styrelserummet i tv-huset i Stockholm. När han tog emot i foajén föreslog jag att vi skulle göra intervjun i hans arbetsrum. Utan att han sa något förstod jag att han inte vill ha mig dit. Styrelserummet fick det bli. Han hade lyckats säga nej utan att säga nej. Kanske blir man skicklig på nejsägandet om man är dramachef på SVT.

- Många tycker att det är svårt att säga nej. Jag brukar säga att det svåra är att säga ja. Det är ju med de där fem procenten du väljer ut som du tar risken. Jag skriver aldrig några längre refuseringsbrev, då trasslar man till det för mycket och processen blir aldrig avslutad. Men ibland märker man att det är ett liv det handlar om. Det är det svåraste. Då ägnar jag mer tid åt refuseringsbreven, det jag skriver kommer att betyda oerhört mycket för den här människan.

För många är det en dröm att få göra en tv-serie för Sveriges Television. En större dramaproduktion för Sveriges Television är ett mer omfattande projekt än en långfilm och det ligger mycket prestige i att få medverka. Men att göra drama är fasligt dyrt. Bara nyheter kostar mer. Nästa år ökar SVT sin produktion med 15 procent. Det ska göras 150 timmar drama till en kostnad av cirka 350 miljoner. Varje sänd timme kostar då 2,3 miljoner kronor. I stort sett varje klartecken till en ny produktion måste vara ett bra beslut. Gunnar Carlsson kan göra en misslyckad dramasatsning, men inte flera i rad.

- Det är klart att jag har beställt felaktiga grejer, sådant som inte blivit bra. Det är ju så svårt. Jag läser ett manus och bestämmer skådespelare, men när jag har gjort beställningen är det upp till andra och jag har ingen kontroll. Vi försöker kvalitetssäkra så långt det går. Men ibland fungerar det inte. Ibland har man också missbedömt ett manuskript. Man kan bli för fascinerad av något i innehållet och missa att karaktärerna är för svaga.

Tv-drama har blivit en allt viktigare del av Sveriges Televisions utbud. I en tid där public service ifrågasätts för i stort sett allt man gör som är folkligt och populärt finns tv-dramat kvar som ett område som får både höga tittarsiffror, kredd och godkänt i debatten. I det senaste sändningstillståndet står till och med riksdagen fast att SVT ska göra drama.

- Jag tror att vi kommer att gå samma väg som andra public service-företag, mot mer tv-dramatik, det är den utvecklingen över hela Europa i dag, säger Gunnar Carlsson.

Han bor i Göteborg, men delar sin tid mellan Göteborg och Stockholm, de två orter där SVT producerar tv-drama. I Stockholms tv-hus har han Daniel Alfredson som programchef under sig och i Göteborg Christian Wikander. Formellt sett ska de två, utifrån de förutsättningar som Gunnar Carlsson dragit upp, utveckla dramaprojekt som han sedan ska godkänna. I själva verket påbörjas inga projekt utan att Gunnar Carlsson och hans två programchefer redan är överens. Han betonar vikten av att de två får behålla sitt kreativa utrymme och får mycket att säga till om.

- Sedan presenterar jag idéerna inför programledningen här, säger han och knackar i bordet, där tjugotalet stolar just nu står tomma.

Gunnar Carlsson började sin karriär i en helt annan ände än filmen. Med en utbildning i kulturgeografi började han som stadsplanerare i Göteborgs hamn. Men vid sidan om jobbet hade han ett brinnande intresse för film. Han började arbeta som filmredigerare och journalist på filmtidningen Chaplin. 1979 startade han Göteborgs filmfestival tillsammans med Göran Bjelkendal. Han var med i festivalledningen i 17 år innan han värvades av SVT Drama i Göteborg. Det blev ett mellanspel på Svenska filminstitutet som utlandschef innan han återvände till SVT. Först som enhetschef i Göteborg och därifrån vidare till chefsposten för hela SVT Drama.

Gunnar Carlsson ser sitt hängivna intresse för film som den röda tråden som han nystat fram till svensk films kanske främsta maktposition. Kunskapen han fick vid klippbordet på 70-talet har han fortfarande nytta av när han bedömer om ett manus håller.

Hittills har vi mest talat om tv-produktion, men i Gunnar Carlssons värld är den oupplösligt förknippad med den svenska långfilmen. Det är samma personer och företag som gör bådadera.

I SVT:s uppdrag ligger att medverka som samproducent till svensk långfilm. SVT har en budget på 70 miljoner till filmproduktion. Ena hälften av de pengarna går till Svenska filminstitutet, de andra cirka 35 miljonerna har Gunnar Carlsson ansvaret för. Att svensk film mår bra ligger i högsta grad i hans intresse. Den svenska filmbranschen är inte större är att dess ekonomiska makthavare regelbundet träffas.

- Vi är ju inte fler än att vi får plats här, säger han och pekar på tre stolar vid ena bordskanten.

Sedan årsskiftet arbetar Svenska filminstitutet och de andra stora finansiärerna SVT, Film i väst och i viss mån Filmpool nord efter nya riktlinjer. Det ska göras färre filmer i Sverige, men de som görs ska göras med så mycket pengar att de kan bli riktigt bra. Filmbolagen som producerar ska efter samma modell bli färre men större och starkare.

- Filminstitutets initiativ var jättebra. Hade inte de gjort det hade vi andra - de regionala filmfonderna och SVT - sett till att det blev så ändå. När kvaliteten på filmerna gick ner var vi, fonderna och konsulenterna alla medskyldiga. Vi kunde inte säga: "Varför gör ni så dåliga filmer?" Vi var ju med och finansierade dem.

Intervjun är slut. Som vant mötesproffs går han fram till fönstren och släpper in frisk luft för nästa gäng beslutsfattare.

- Det är nyttigt att göra sådana här intervjuer ibland. Det är lätt att glömma bort att man faktiskt har makt. Och glömmer man bort det är det lätt att ödmjukheten försvinner.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut