För fyra år sedan vann Andrej Zvyagintsev Guldlejonet i Venedig med debutfilmen "Återkomsten". När han kom till Stockholm för att hämta en Guldbagge plockade han också med sig Maria Bonnevie. Den ryske regissören hade blivit fascinerats av hennes energi i "Jag är Dina" och bad henne provfilma för "Förbannelsen".
I fredags återförenades de på röda mattan i Cannes.
- Det var som att vara med i en barnsaga - "och så levde de lyckliga i alla sina dagar". Det mest rörande ögonblicket var när jag hade nått toppen på festivalpalatsets trappa och såg att hela ensemblen stod och vinkade nedanför, säger Maria Bonnevie morgonen efter galapremiären.
För att vara ett av Cannes otaliga partylik ser hon oförskämt bra ut i sin chica, gräddvita klänning.
- Annars är jag bra på att spela död. Alla mina rollfigurer dör - Fröken Julie, Hedwig i "Vildanden", fröken Else i Arthur Schnitzlers pjäs och nu Vera, skrattar den svensk-norska aktrisen.
Men "Förbannelsen" är egentligen inget att skratta åt. Filmens förlaga - William Saroyans bok "The Laughing Matter" är en grym ironi. Precis som den psykologiska far-son-thriller "Återkomsten" är "Förbannelsen" en grymt vacker och gåtfull historia. Även om den inte väcker samma förtjusning som debuten så kommer de mest hårdföra Tarkovskij-älskarna att bli överlyckliga.
"Förbannelsen" är en rysk tragedi som ligger närmare Tjechov än Strindberg. En familj flyttar från en grå industristad till mannens föräldrahem på landsbygden. Men i stället för en pastoral idyll är det snarare ett slags dödsskuggans dal där kärleken har vissnat - skildrat med kryptiska repliker, Arvo Pärtmusik och ett magiskt foto av Mikhail Krichman.
Maria Bonnevie spelar den förtvivlade hustrun och mamman som berättar för sin man att hon väntar barn med någon annan. Hennes man bäddar för katastrofen när han tvingar henne att göra abort.
- Hennes provokation är ett utslag av total desperation över att han varken ser henne eller barnen. Vera är som en levande död som helt lever helt på minnena och försöker återskapa den där paradisdrömmen om kärleken och familjen. Temat är något jag verkligen kunde förstå, säger Maria Bonnevie och petar lite på sin frukosttallrik med bacon och omelett.
- Och jag är van att få spela outsider, det är betydligt enklare och intressantare än att vara normal, ler hon.
Maria Bonnevie är dubbad i filmen, men lärde sig alla sina repliker innantill på ryska för att kunna röra läpparna rätt. Under inspelningen var hon helt "lost in translation".
- Jag har alltid varit fascinerad av det ryska även om det var väldigt svårt att förstå något under inspelningen. Precis som Vera i filmen kände jag mig isolerad. Jag jobbade och slet men förstod aldrig om de var nöjda, det var alltid "njet", skrattar hon.
- Sedan insåg jag att de har en annan inställning än i väst, det är mer av ett sökande och det finns inga tydliga svar. Det är aldrig lätt och lagom. Men det var fantastiskt att jobba med Andrej, jag skulle kunna vara en åsna i hans film om han vill ha med mig igen.
Hon har tagit ett års permis från Dramaten utan att riktigt veta vad hon ska göra. Ett tänkbart filmprojekt är Thommy Berggrens planer på att återförena Dramaten-duon Maria Bonnevie och Mikael Persbrandt på filmduken i "Fröken Julie".
Om Thommy Berggren får rätt kommer Maria Bonnevie att vara tillbaka på röda mattan i Cannes redan nästa år.