För många filmälskare är Matt Damon synonym med snabbspringande, muskulösa hjältar, som den avhoppade agenten Jason Bourne. I bioaktuella ”Contagion” är han en betydligt vanligare kille, en arbetslös förortspappa med trivselvikt som hamnar mitt i stormen när en pandemi bryter ut. Mannens fru, som just kommit hem från en jobbresa i Hongkong, visar sig vara en av smittans första offer.
– Jag kan säga att jag tvättar händerna betydligt oftare nu för tiden, slår Matt Damon fast och ler vänligt i ett fräscht nyrenoverat palazzo inne i Venedig i samband med filmfestivalen i september. Intervjuborden runt omkring gästades av hans motspelare i filmen, den frodigt mysklädde Laurence Fishburne och en övertränad Gwyneth Paltrow i rosa fodral.
Har du, som förälder till exempel, blivit mer paranoid när det gäller smittor?
– Jag har betydligt mycket mer kunskap i dag, men jag kan inte säga att jag har blivit mer rädd efter att ha jobbat med ”Contagion”. Rädsla och panik kan vara betydligt farligare än något virus. Jag vill verkligen att mina ungar ska utsättas för smuts och bakterier på ett naturligt sätt. Småbarn stoppar ju allt i munnen. Det är omöjligt att hindra dem, sade trebarnspappan Damon som fick en bebis med sin argentiskfödda fru Luciana Barroso för ett drygt år sedan, men som fortfarande mest ser ut som en övervintrad collegestudent i kängor, hasiga jeans och marinkårsfrisyr.
– Jag brukar tänka på ståuppkomikern George Carlins roliga smittmonolog för ett antal år sedan där han babblade på om hur vårt immunförsvar tycks vara så otroligt mesiga nu för tiden och hur man brukade slicka trottoaren när han var ung i New York.
– Men det är klart, att om det ryktades om en ny virusepidemi igen så skulle jag förstås inte vara så tillbakalutad. Fast jag vet precis vem jag ska ringa nu. Jag har mobilnumret till Ian Lipkin (professor i epidemiologi som hjälpte till med fakta för filmen), säger han nöjt.
Egentligen skulle Matt Damon och hans favoritregissör Steven Soderbergh – de är snart inne på sin sjunde film tillsammans – gjort ”Liberace” först. Den handlar om den extravagante juvelälskande artisten och Damon ska spela Liberaces (Michael Douglas) siste älskare.
Men svininfluensan kom emellan och diamantdivan fick vänta.
– Steven ringde mig och skrek bokstavligen ”stoppa pressarna”. Han hade fått ett manus av Scott Burns, som han jobbat med förr, och var otroligt exalterad för att vara honom. Och jag blev också väldigt upphetsad. Det var som en smitta, ha ha.
– Skämt åsido, storyn kändes helt rätt med tanke på det pandemihot som var aktuellt just då i världen. När jag läste manuset kände jag direkt att det var en film som jag själv hade lust att se och det brukar vara ett gott tecken.
Men just nu är ju i alla fall svininfluensan glömd?
– Jo, men det lär inte vara det sista världsomspännande virushotet. När vi började jobba med ”Contagion” så fanns det en stark känsla av zeitgeist kring projektet, att den låg rätt i tiden och i samhällsdebatten. Men man vet aldrig med film, framför allt inte hur publiken ska reagera. När jag gjorde ”Green zone” med Paul Greengrass som kom förra året (handlar om Irak, konspirationer och massförstörelsevapen) funkade det inte alls publikt, även om den hade ett politiskt kontroversiellt och fortfarande aktuellt budskap.
Under intervjun i Venedig längtade Damon redan efter att få jobba med Soderbergh igen med den uppskjutna ”Liberace”-inspelningen, även om han först skulle hasta tillbaka till Kanada med sin rakade skalle för att spela fängelseintern i en science fiction-thriller med den civilisationskritiska ”District 9”-regissören Neill Bloomkamp. Och han skämdes inte för att det är han som spridit ryktet att den närmast groteskt produktive Soderbergh, som redan gjort över trettio filmer, ska sluta som regissör.
– Jag förde vidare ett förtroende om att han kände sig sliten, vilket var dumt. Han sa sen att prata med mig var som att snacka med en fjortistjej, sade Damon med ett snett leende.
– Men det vore verkligen tråkigt om han slutade för han är en dröm att jobba med. Till skillnad från många andra regissörer klipper han direkt i kameran. Han tar aldrig något extra, aldrig olika varianter av samma scen. Man kan koncentrera sig totalt på skådespeleriet. Och så är det väldigt kul att ses i hotellbaren på kvällarna där han visar hur han klippt dagens tagningar direkt i datorn. Det är ett unikt sätt att jobba på.