När Tony Blair, Storbritanniens förre premiärminister, nyligen frågades ut av den brittiska Irakkommissionen ångrade han ingenting.
Det var rätt att invadera Irak, Saddam Hussein var ett större hot mot världsfreden efter terrordåden i USA 2001 än han var innan, menade Blair. Kort och gott: världen utan Saddam Hussein är en bättre värld. Regissören Paul Greengrass skulle knappast hålla med.
– Det var de här händelserna som, anser jag, har drivit vår värld. Det var de som skapade all denna rädsla, paranoia och misstro; den där dödliga cocktailen som skvalpade runt i både USA och i Storbritannien, säger han.
Just därför har han velat göra filmer om händelserna. Den första om terrordåden 2001, ”United 93”, kom för fyra år sedan. Nu är stunden inne för ”Green zone”, berättelsen om invasionen av Irak 2003. Samtidigt som Greengrass ville göra en film som tog ställning mot invasionen, ville han också göra en film som skulle locka en bred publik.
– Det är klart att det innebar en serie utmaningar. Men det hade jag inga problem med, säger han.
Greengrass tog som exempel actionfilmerna om Jason Bourne, den avhoppade CIA-mördaren som jagas av de egna. Kärnan i de berättelserna är jakten på sanningen, vilket också ”Green zone” handlar om. Och även denna gång har han Matt Damon i huvudrollen.
– Det var Bournefilmernas publik som också skulle utkämpa Irakkriget och som till sist skulle ta ställning mot det, menar Greengrass.
”Green Zone” utspelar sig våren 2003, direkt efter att den USA-ledda alliansens har intagit Bagdad och störtat Saddam Hussein. Staden och landet ligger i ruiner, gatorna är osäkra, i synnerhet nattetid, med motståndsmän, alliansens soldater och rena gangstrar som utkämpar förvirrade eldstrider.
Filmen handlar om en grupp amerikanska soldater som har en enda uppgift: att hitta och oskadliggöra Saddam Husseins massförstörelsevapen.
Gruppen leds av ”Chief” Roy Miller (Matt Damon). Han blir alltmer frustrerad över att inte hitta det han söker. Till sist börjar han ifrågasätta själva existensen av vapnen. Han börjar leta efter sanningen bakom en ridå av inkompetens, halvsanningar och rena lögner.
Naturligtvis blir Miller motarbetad, men en CIA-agent är lika skeptisk som Miller och erbjuder honom att, utan att det militära etablissemanget i Bagdad får veta det, ta reda på vad som kan ha hänt med vapnen.
Chief Millers karaktär bygger på Monty Gonzales som i verkligheten ledde en specialgrupp med uppgift att hitta massförstörelsevapen. Denne har också medverkat som rådgivare.
– Men till skillnad från filmens Miller förstod Monty redan i den första fabriken att något inte stämde, berättar Matt Damon.
Anläggningen var listad i det underrättelsematerial som Monty Gonzales hade som en fabrik med två användningsområden: en civil porslinsfabrik men dold inne i den fanns en anläggning som tillverkade massförstörelsevapen.
– Men Monty såg direkt att det bara var en porslinsfabrik och den som sade något annat hittade på, säger Damon.
Matt Damon frågade Gonzales varför han medverkade i filmarbetet.
– Han svarade: ”Vi har förlorat vår moraliska auktoritet.”
Det har ändå gått sju år sedan invasionen och Irakkriget finns inte längre på världens förstasidor.
– Men visst finns det en efterfrågan för den här typen av film. Och vi fick göra den film vi ville göra, så förhoppningsvis kommer filmbolaget att få sin belöning för att de trodde på oss, menar Matt Damon.
”Green Zone” är både en actionthriller och en politisk film om förljugenhet och mörkläggning. Därför tror Paul Greengrass att den kommer att locka en publik som annars inte dras till politiska filmer.
– Jag tror att många människor faktiskt har en känsla av att något gick riktigt, riktigt snett 2003–04. Det handlar inte om huruvida man var för eller emot kriget, utan om att vi, som kollektiv, på något sätt fick allt om bakfoten.
Vad tror du Tony Blair och George W Bush skulle tycka om ”Green zone?
– Jag är säker på att herrar Bush och Blair skulle finna den spännande och dramatisk. Jag ska se om jag kan ordna en särskild visning för dem!