I förra veckan stod den brittiske komikern Ricky Gervais värd för Golden Globe-galan, USA:s näst största gala för film och teve. Efter galan diskuterades det i såväl brittisk som amerikansk press om han inte gick över gränsen när han skämtade om såväl Mel Gibsons alkoholproblem som Paul McCartneys dyrbara skilsmässa.
Johan Glans vill inte vara elak på samma vis. Men samtidigt är han rädd för att verka mesig.
– Jag kommer att retas med de inbjudna på ett kärleksfullt sätt, säger Johan Glans när vi träffas på Rival i Stockholm, där han repeterar inför nypremiären av humorshowen ”Kvarteret Skatan”.
Han vet ju att så fort han nämner en gäst i publiken så zoomar tevekameran in på den personen, självklart för att tittarna vill se hur han eller hon reagerar på skämtet.
Johan Glans skriver monologerna till galan själv men har hjälp av manusförfattaren Hans Rosenfeldt att skriva sketcherna. Även regissören Anders Lenhoff och producenten Dewij Jahja finns med.
Förra året hade Johan Glans med Björn Gustafsson som ”side-kick”. De gjorde två filmer, en där de var Abba och den andra där de parodierade filmen ”Patrik 1,5” som i den här versionen kallades ”Patrik 1,5 cm”.
I år är Josephine Bornebusch med vid sidan av Glans, men i humorfilmerna blir det andra skådespelare. Kanske blir det till och med originalskådisarna som framför parodier på sina egna filmer.
Vad är då speciellt med en prisgala?
– Som programledare är man tevetittarnas man på plats. En del kanske tänker att ”där sitter framgångsrika människor och dunkar varandra i ryggen”. Mitt uppdrag är då att bjuda in folk till festen.
– Lite elak kan man vara, men jag vill helst skämta med värme.
Men filmen ”Patrik 1,5 cm” förra året var ändå rätt grov?
– Ja, det var den, säger Johan Glans generat.
– Men den gick verkligen hem i salongen. Kulturetablissemangets humor är inte alltid så fin som man kanske kan tro … de gillar kiss- och bajshumor, men skriv inte det!
Det speciella med en gala är att det är så högtidligt, menar Glans:
– Det finns en sådan nerv där. Förra året var stämningen så tät att man kunde skära i den. Kanske det är därför man behöver skrattet, det blir förlösande för dem som sitter och är nervösa för om de ska få pris eller inte.