Moore gör upp med Wall Street

– Det fina med den amerikanska drömmen är tron på demokrati och rättvisa. Men jag har svårt att se hur demokratin kan fungera när den ekonomiska makten är allt annat än demokratisk, säger Michael Moore när han möter världspressen i blå keps.

För precis 20 år slog han igenom med ”Roger & jag”, en lika humoristisk som svidande uppgörelse med General Motors personalpolicy. Också i ”Bowling for Columbine”, ”Fahrenheit 9/11” och ”Sicko” har storföretagens enorma makt över medborgarna gått som en röd tråd.

– Detta är kulmen på tjugo års filmskapande. Jag började med dessa teman långt före fjolårets finanskris. Jag gjorde denna film som om den var min sista, jag ville säga saker som inte blivit sagda, förklarar Michael Moore.

Filmen har fått ett mycket positivt mottagande i Venedig. ”En av hans bästa filmer”, skriver branschtidningen Variety.

Moore menar att amerikaner har hjärntvättats till att tro att kapitalismen är ”Guds vilja”. I filmen driver han tesen att Wall Street i praktiken har försatt demokratin ur spel, ”kapat” den amerikanska ekonomin och genomfört en ”statskupp” i kölvattnet av fjolårets finanskris. Han kallar Wall Street för ”ett sinnessjukt kasino” som spelar med medborgarnas pengar och klipper till människor som tvingas lämna sina hem när de inte kunnat betala på huslån de tagit till lockräntor som sedan stigit brant.

Moore visar hur domare mutas för att mata privata ungdomsfängelser med ”lönsamma” fångar, hur jättar som Bank of America och Citibank tecknar livförsäkringar på sina anställda – även kallade ”döda bönder” – och tjänar storkovan om de dör. På sedvanligt spektakulärt maner spärrar Moore av hela Wall Street med polisens gula ”crime scene”-plastband. Hans slutsats är skoningslös: ”Kapitalism är ondska och man kan inte reglera ondskan. Därför måste den elimineras och ersättas med något som gynnar alla, och detta är demokrati.”

– Demokrati är ingen publiksport. Som medborgare måste vi göra något mycket mer än att gå till val vart fjärde år, demokrati är något som vi alla måste utöva varje dag, säger Michael Moore.

I filmen har han lagt in exempel som ska inspirera, bland annat friställda arbetare i Chicago som tar strid och lyckas få ersättning av J P Morgan, samt ett bageri som ägs av de anställda.

– Jag är ändå optimistisk över vad människor kan åstadkomma tillsammans. Vem hade trott att Berlinmuren eller apartheidsystemet skulle falla? Och vem hade för fyra år sedan trott att Barack Obama skulle bli president? Jag tror på folks förmåga att resa sig och revoltera på ett icke-våldsamt sätt, säger Moore.

Samtidigt menar han att ”Capitalism. A love story” kan ses som en sedelärande historia för Europa och resten av världen.

– Ni upplever konsekvenserna av Wall Streets ekonomiska kollaps. Och ju mer ni försöker efterlikna oss, desto svårare får ni att behålla de viktiga samhällsstrukturer som ni har byggt, säger Michael Moore och går till verbal attack mot Silvio Berlusconi:

– Se bara på vilken galen konservativ ledare ni har i det här landet. Fast jag kanske inte borde säga detta, eftersom jag är gäst, log Michael Moore strax innan presskonferensen var slut.