Förra gången fick Michael Moore en guldpalm för "Farenheit 9/11". Nu har han samlat styrkorna igen för en energisk generalangrepp mot amerikanska sjukvårdssystemet. Men det är en utflykt till Kuba i filmen, som fått regeringen att slå till direkt.
- Ja, det stämmer att jag är under utredning för brott mot den amerikanska handels- och reseembargot mot Kuba. Mina advokater sade att de var rädda för att filmen skulle konfiskeras och rådde oss att föra ut en kopia ur landet. Och det gjorde vi - inom tjugofyra timmar, förklarade Michael Moore dramatiskt på festivalens hittills hetaste presskonferens.
- Det är egentligen helt galet att vi över huvud taget har den här konversationen. Jag är medborgare i Amerikas Förenta Stater. Det är ett fritt land. Jag har rätt att resa vart jag vill! sade Moore och refererade till den del i filmen där han tar med sig sjuka, fattiga brandmän till Kuba efter att de nekats sjukvård i USA, trots att de är hjältar från terrorattacken mot World Trade Center.
Hans lika pr-sinnade distributör, filmmogulen Harvey Weinstein, nickar glatt i kulisserna. Weinstein sägs vara nöjd med uppståndelsen och tackar amerikanska handelsdepartementet, för att "de sparar in marknadsföringskostnader". Michael Moore själv ser inte riktigt lika glad ut.
- Jag ville prova en lite lugnare, mindre konfrontativ stil i den här filmen. Jag är trött på skrik och bråk, lite trött på att vara en ställföreträdande buse som publiken hejar på. Jag vill att "Sicko" ska få folk att tänka på vilket samhälle vi amerikaner egentligen lever i. Varför kan vi inte ha ett rättvist och solidariskt finansierat sjukförsäkringsystem som alla ni andra har?
- Och jag är trött på hela den här "me"-kulturen. Jag vill att vi ska börja prata mer om "we" i stället. Jag vill att publiken ska "take action", reagera, börja protestera, säger Moore.
Han tycker att han har varnat förr (för den kollapsande General Motors i "Roger and Me", för fler skolskjutningar i "Bowling for Columbine" och mot Irak-lögnerna i "Fahrenheit 9/11")
- Nu måste ni lyssna på mig, skojar han.
Men tillägger allvarligare att han inte vill vänta 10-20 på offentlig sjukvård. Eller framför att inte på att amerikaner måste bli "bättre grannar".
"Sicko" är coolare, mer balanserad och har en mer lågmäld humor än de båda tidigare succéerna. Liksom en djupare sorg mot orättvisor och fattigdom bland USA:s 50 miljoner oförsäkrade invånare.
Vi får möta många olyckliga sjuka som inte har råd med vård, men ockå viktiga vittnesmål från ? andra sidan? där avhoppade medicinska rådgivare från de stora privata sjukförsäkringsbolagen berättar om hur de fått feta bonusar om de lyckats hitta kryphål i försäkringsvillkoren och nekat patienter ersättning för vård. Moore reser till Kanada, England och Frankrike och hittar - surprise! - en skattefinansierad sjukvård som han gillar mycket bättre.
Moore använder återigen musiken som humorförstärkare. Den entusiastiska premiärpubliken gapskrattar när Moore går runt i Paris och myser till Jane Birkin organsmstön i slagdängan "Je t?aime".
I Cannes säljs "Sicko" med en massa reklamplåster och en jätteaffisch där den rundlagde Moore sitter på en akutmottagning flankerad av två skelett. Det är dock en betydligt lättare Michael Moore som möter pressen än när han var här för tre år sedan.
- Ett sätt att bekämpa profithungriga försäkringsbolag är förstås att sköta sin egen hälsa bättre, erkänner han villigt. Jag har faktiskt börja gå runt kvarteret och äta mer av det där ni kallar frukt och grönsaker, skämtar Moore och berättar att han gått ner 12 kilo med sina nya diet.
- Men ni vet, för att vara en kille från Flint, Michigan, anses jag vara en riktig smalis.