Den nya programserien ”Reflex” i åtta avsnitt har tagit hjälp av SVT:s enorma arkiv när man ger sig på företaget att beskriva händelser som rönte stor uppmärksamhet när de inträffade men som sedan fallit i glömska.
Programledaren Micke Leijnegard vill också ha svar på frågan: Hur gick det sedan? Dåtidens aktörer får kommentera i nutid.
Först ut är skådespelerskan Marika Lagercrantz och advokaten Claes Borgström som båda har starka minnen av ockupationen av kvarteret Mullvaden på Krukmakargatan på Söder i Stockholm 1977–1978. Ockupanterna höll ut i cirka elva månader tills polisen i september 1978 körde ut dem. Claes Borgström försvarade ockupanterna i domstol.
Ockupationen av kvarteret Mullvaden var en händelse som kom att påverka dem båda, på flera plan.
Ockupanterna misslyckades med att få det allmännyttiga bostadsföretaget Svenska Bostäder att tänka om och inte riva de gamla lägenheterna utan satsa på upprustning i stället. Ockupanterna kördes bort och husen revs. Det blev moderna bostadsrätter i stället för hyreshus. Bostadsrättsföreningen heter i dag ”Ockupanten”.
Betyder det att striden för Mullvaden var förgäves, Marika Lagercrantz?
Hon svarar med hes, förkyld röst på första telefonsignalen till hemmet i Bagarmossen, en av Stockholms södra förorter.
– Nej, rent faktiskt var det en vinst. Svenska Bostäder skrev till och med i sin egen skrift tjugo år senare att ockupationen av Mullvaden stoppade rivningen av Södermalm. Då blev jag barnsligt lycklig. Men för mig personligen var det en förlust. Jag bodde ju där, och mina saker kastades ut genom fönstret.
Den rivningsstorm som drabbat centrala Stockholm och många andra svenska stadskärnor på 1960–70-talen bedarrade. Flera dåtida kritiker påpekade att trots att Stockholm, till skillnad från många andra europeiska städer, inte blev bombat under andra världskriget, så lyckades stadsplanerarna ändå förändra stadskärnan till oigenkännlighet.
I programmet talar man också om samhällsandan i dag. Många menar att protesternas tid är över, att folk inte längre engagerar sig i samhällsplaneringen.
Marika Lagercrantz delar inte den uppfattningen.
– Nej, kampandan finns kvar. Men den såg ut på ett visst sätt på 1970-talet. På ett annat i dag. Här i Bagarmossen finns flera olika grupper som engagerar sig i stadsdelens planering. Vi lyckades bland annat rädda biblioteket här ute.
Marika Lagercrantz hävdar att det handlar om demokrati, då som nu.
– Jag förstår att många inom socialdemokraterna reagerade mot gamla omoderna fastigheter. Så ska inte folk bo, tyckte de, och det är begripligt. Men i en demokrati måste det finnas utrymme för olika sätt att leva, inte bara ett.
! Reflex. (1:8) SVT 2 19.30