- Jag gjorde 710 nattliga stridsflygningar, säger en kvinna.
- Jag gjorde 848 stridsflygningar, säger en annan. Vårt regemente var legendariskt. Det var det enda regementet med enbart kvinnor.
Men egentligen var vi studenter, konstaterar en av kvinnorna i Gunilla Breskys film "Nattens häxor".
- Vi skulle bli geografer, fysiker, kemister, matematiker. Men vem behövde sådana nu?
- Nu skulle man ju kämpa, och försvara sitt fosterland. Vi var angelägna om att komma till fronten så snabbt som möjligt, för att hjälpa vårt land att få stopp på tysken.
Så berättar de "nattliga häxorna" - vars uppdrag var att bomba de tyska trupperna. Fallskärmar tog de inte med i sina plan - på så sätt kunde de ta med maximalt antal bomber.
Dessa kvinnliga sovjetiska stridspiloter, som var verksamma under andra världskriget, flög på livsfarliga uppdrag varje natt, i små flygplan gjorda av trä och tyg. Det var tyskarna vid frontlinjen som döpte dem till "natthäxorna".
Det fanns sedan länge stora skaror frivilliga kvinnliga piloter i det väldiga sovjetiska riket. Men i ett tidigare skede av kriget togs kvinnorna inte ut i strid, enbart männen skickade till fronten efter Hitler-Tysklands blixtangrepp på Sovjetunionen den 22 juni 1941, "Operation Barbarossa" kallad.
Då började de kvinnliga stridspiloterna skriva brev efter brev till regeringen och bad om att få tas ut i strid. Deras brev hamnade hos en handlingskraftig kvinna vid namn Marina Raskova. Hon var mycket bestämd, och såg inte bara till att kvinnor inkallades, utan också att de placerades i speciella kvinnoförband.
- Då bestämde jag och åtta väninnor oss för att gå in vid flyget dagen därpå, säger en av stridspiloterna morskt. Vi skickades till Engels pilotskola i staden Engels; vi reste med godståg - en resa som tog sju dygn . . .
- Dessa är de modigaste kvinnor som någonsin funnits, hävdar regissören Gunilla Bresky i programmet. Hon har varit i Moskva och intervjuat åtta av dem, i dag är de mellan 85 och 90 år gamla. Under andra världskriget tillhörde de 588:e nattbombarregementet.
- Vi hade våra egna budord. Det första var "Var stolt över att du är kvinna", berättar Irina Rakobolskaja, som var stabschef och organiserade arbetet.
- Vår stora skräck var tyskarnas strålkastare. De bländade oss, samtidigt som de tyska soldaterna riktade sitt luftvärn mot oss, berättar förra stridspiloten Nadja Popova.
Som en röd tråd genom Breskys film löper berättelsen om Zjenja Rudneva. Genom hennes dagbok och brev får vi följa en ung kvinnas kamp. Mitt under brinnande krig möter hon dessutom kärleken.
En tuff stridsflygare må hon ha varit, Zjenja Rudneva, men också en varmhjärtad och känslosam person. "Många många kramar till er - pappa, mamma och katten" skrev hon när hon fortfarande var under utbildning på pilotskolan.
"Nattens häxor" har uppmärksammats av den ansedda amerikanska branschtidskriften Variety, som berömmer filmen för det unika dokumentära materialet.
Extra effektfull blir filmen genom att Bresky som ljudillustration valt det i sammanhanget helt perfekta musikverket: Sjostakovitjs "Leningradsymfoni", skriven 1941 under de tyska soldaternas 900 dagar långa belägring av Leningrad, som nu återigen heter Sankt Petersburg.