Tv-, radio- & gästkrönikor

Niklas Wahllöf: Wallander och schablonerna. Skev Sverigebild blir sann.

Publicerat 2009-10-28 09:18

13 kommentarer
0 Bloggar

Tv-, radio- & gästkrönikor

En man sitter vid en färjeterminal och kisar i det vita solljuset. Han bär skäggstubb och trista kläder, han äter glass. Han samtalar med en ordknapp beige kollega, konversationen går outhärdligt långsamt. Meningarna. Liksom. Stapplar. Fram. Inget blir sagt.

Mannen i skäggstubb är kommissarie Kurt Wallander, i Kenneth Branaghs skepnad, och det vi tittar på heter ”Wallander – One step behind”, britternas tredje tolkning av Sveriges kanske största deckarsuccé – Henning Mankells gnällige gamle folkhemsnostalgiker och Ystadpolis.

Det är erbarmligt. Nästan upprörande dåligt. Men det som stör är inte främst mängden logiska luckor i manus (”Oj, kollega saknas på jobbet, vi sticker hem till honom, får portvakten (?) att låsa upp, och går in med dragna vapen. Men titta, han har fått en kula för pannan!”), inte heller den idiotiska idén att engelska skådespelare använder svenska person- och ortnamn (”Kööt, let’s go to Subrannen”), att dialogen är sämre än i en amerikansk kriminallaboratoriedeckare i c-klassen på TV 3, att den seriemördare som härjar i idyllen är totalt otrovärdig, eller att någon på TV 4 blivit så till sig i trasorna över att Stor Shakespearetolkare velat göra Wallander att man betalat för skiten. Inte ens de ideliga reklamavbrotten, och Nyheterna och Vädret mitt i härligheten, vilka förlänger pinan till två timmar och femton minuter, är det som får mig att med mörkt sinne gå och lägga mig inför ännu en arbetsvecka.

Det är Sverigebilden som gör ont.

Det är bilden av det avfolkade monokroma samhället, de spikraka renrakade gatorna i välansade villaområden där ingen låtsas höra en skrika. Och det är alla fjösiga tölpiga män som släpar sig fram i fula kläder; aningslösa, stillösa och initiativlösa i ett, med världsrekordhög moralisk svansföring och förment närhet till sina känslor. Det är deras eviga tystnad, som om godheten bodde i den knarriga sävligheten.

Jävla orättvisa Branagh, är det sista jag tänker innan jag somnar i framstupa sidoläge.
Men med en halvt sömnlös natts betänketid går det upp för mig: Det är ju briljant. Det engelska teamet har på något märkligt sätt – med en urusel deckare – fångat den svenske mannen på pricken. Och jag tänker – kom tillbaka Gunvald Larsson. Du är gapig, töntig och tillkämpat hård. Men du är bara en fiktion, inte en smärtsam insikt.

Niklas Wahllöf

niklas.wahllof@dn.se

Läs mer: Johan Croneman: "TV-heroin. Good stuff. Du har väl boxen hemma?"

Kommentarer(13)

Visar 1-10 av 13. Per sida:

Har visserligen inte sett detta avsnitt, men de andra av Branagh. Tycker de är helt suveräna, snyggt agerade dessutom, och superbt filmade – har Skåne nånsin varit vackrare? Att de svenska namnen finns med är en kul bonus som funkar (och är typisk engelsk humor).

sisa, 13:42, 30 oktober 2009. Anmäl

Men det är väl kul att de har valt att hålla kvar handlingen i Sverige? Vi är så kulturellt betingade att tycka allt engelskt/amerikanskt är överlägset så att vi per automatik tycker att det är dåligt bara för att de är i Sverige. Sen kan man irritera sig över att alla svenska män framställs som fula livströtta idioter, att fina Ystad ser ut som ett koncentrationsläger och att vackra Skåne ser ut som sovjetiska landsbygden på 50-talet. Handlingen är förstås usel, men det är Mankells fel.

A A N, 10:13, 30 oktober 2009. Anmäl

Wahllöf glömmer att amerikanska och engelska filmer alltid - med regelbekräftande undantag - använder person- och ortsnamn från landet de befinner sig. Det är en konvention som inte är lätt att svälja när det handlar om det egna språket.

loppan, 08:31, 30 oktober 2009. Anmäl

Eminent artikel och helt rätt analys. Branagh är dock en fenomenal skådis som exakt personifierar sanslöst triste och komplett ointressante Wallander.
Och som alltid (trots proffsiga BBC:s försök): en kass romanintrig kan aldrig bli en film med stark/trovärdig/intressant story.
Det finns bara en enda polisfilm sprungen ur svensk mark som man kan vila ögonen på: "Mannen på taket".

Dan, 23:56, 29 oktober 2009. Anmäl

Helt rätt. Den är usel. Förstår inte uppståndelsen. Manus i klass med kammissarie Rex(det är hunden som är kommissarie). Polischefer som glor på biltjyvar etc. Alla försöker casha in på svenskt krim, men det här är riktigt dåligt. "Köt" , lägga ner...

Justine13, 14:07, 29 oktober 2009. Anmäl

Men snälla fina älskade svenska män: ni är toppenbra! Helt underbara!

florries, 23:19, 28 oktober 2009. Anmäl

Håller nog inte med riktigt i "bedömningen" men den är ju precis som allt annat här i livet, personlig. Men som vanligt gör ju engelsmännen detta i världsklass och fångar på något sett britternas tolkning av Sverige. Är det fel? Knappast. Jag vill verkligen påstå att de har hittat vackra miljöer samt det nordiska ljuset. Vår tv-produktion av rang räcker till Beck sen är det tomt i stort sett. Svenska Wallander och Falkfilmerna är pinsamma. Där kan vi snacka dåligt skådespeleri. Heja Kenneth!

Micke, 22:42, 28 oktober 2009. Anmäl

Sanningen gör onekligen ont. Roligare än Branaghs tolkning av Wallander är inte Sverige. Utan passion, dött och förstelnat.

J G, 16:37, 28 oktober 2009. Anmäl

Tror detta skulle varit ganska ointressant för britterna om handlingen hade förlagts till England med engelska namn etc. Wallander-serien är etablerad i Storbritannien och jag tror att de skulle gnällt enormt mycket om de hade ändrat på sådana saker. Jämfört med många andra deckare från andra länder är faktiskt våra ganska dystra, bleka och fåordiga. Om vi svenskar sedan tycker att det låter töntigt så är det väl bara att se på svenskspråkiga deckare istället, dessa filmer är knappast till för oss i första hand. Annars tycker jag att de är helt ok som filmer, inte värre än de andra söndagsdeckare som tv4 visar.

Vanja, 16:01, 28 oktober 2009. Anmäl

Kenneth Branagh nominerades till en Emmy för rollen som Kurt Wallander. Det talar väl för sig självt.
Tycker att Wahllöfs kritik är orättvis. Jag gillar de engelska Wallander-filmerna.

Karin, 14:51, 28 oktober 2009. Anmäl

1 2 Nästa