Mitt DN
logo-woman
välkommen
Vill du göra adressändring, göra uppehåll eller anmäla utebliven tidning?
Mina bokmärken
Skribenter jag följer
Mina bokmärken
Det är lite ensamt här inne

Klicka på bokmärkessymbolen vid artikeln för att spara i denna lista

Ta bort markerade
Avbryt
Vill du ta bort markerade bokmärken?
Avbryt
Tv-, radio- & gästkrönikor

Niklas Wahllöf: Wallander och schablonerna. Skev Sverigebild blir sann.

Bokmärk artikel
  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

En man sitter vid en färjeterminal och kisar i det vita sol­ljuset. Han bär skäggstubb och trista kläder, han äter glass. Han samtalar med en ordknapp beige kollega, konversationen går outhärdligt långsamt. Meningarna. Liksom. Stapplar. Fram. Inget blir sagt.

Mannen i skäggstubb är kommissarie Kurt Wallander, i Kenneth Branaghs skepnad, och det vi tittar på heter ”Wallander – One step behind”, britternas tredje tolkning av Sveriges kanske största deckarsuccé – Henning Mankells gnällige gamle folkhemsnostalgiker och Ystadpolis.

Annons:

Det är erbarmligt. Nästan upprörande dåligt. Men det som stör är inte främst mängden logiska luckor i manus (”Oj, kollega saknas på jobbet, vi sticker hem till honom, får port­vakten (?) att låsa upp, och går in med dragna vapen. Men titta, han har fått en kula för pannan!”), inte heller den idiotiska idén att engelska skådespelare använder svenska person- och ortnamn (”Kööt, let’s go to Subrannen”), att dialogen är sämre än i en amerikansk kriminallaboratoriedeckare i c-klassen på TV 3, att den seriemördare som härjar i idyllen är totalt otrovärdig, eller att någon på TV 4 blivit så till sig i trasorna över att Stor Shakespearetolkare velat göra Wallander att man betalat för skiten. Inte ens de ideliga reklamavbrotten, och Nyheterna och Vädret mitt i härligheten, vilka förlänger pinan till två timmar och femton minuter, är det som får mig att med mörkt sinne gå och lägga mig inför ännu en arbetsvecka.

Det är Sverigebilden som gör ont.

Det är bilden av det avfolkade monokroma samhället, de spikraka renrakade gatorna i välansade villaområden där ingen låtsas höra en skrika. Och det är alla fjösiga tölpiga män som släpar sig fram i fula kläder; aningslösa, stillösa och initiativlösa i ett, med världsrekordhög moralisk svansföring och förment närhet till sina känslor. Det är deras eviga tystnad, som om godheten bodde i den knarriga sävligheten.

Jävla orättvisa Branagh, är det sista jag tänker innan jag somnar i framstupa sidoläge.
Men med en halvt sömnlös natts betänketid går det upp för mig: Det är ju briljant. Det engelska teamet har på något märkligt sätt – med en urusel deckare – fångat den svenske mannen på pricken. Och jag tänker – kom tillbaka Gunvald Larsson. Du är gapig, töntig och tillkämpat hård. Men du är bara en fiktion, inte en smärtsam insikt.

Kommentarer (13)

Den här artikeln går inte längre att kommentera.

0 Per sida:

Digital prenumeration

Mer från förstasidan

wien
Foto:Patrick Domingo/AFP

 Mot omänsklig behandling. ”Nu är det nog med dödsfall, med lidande.” 44  10 tweets  34 rekommendationer  0 rekommendationer

 Flyktingar stormade tåg i Budapest. Mot Österrike och Tyskland. 34  9 tweets  25 rekommendationer  0 rekommendationer

vilnius
Vilnius den 13 januari 1991. Foto:Alexander Zemlianichenko/AP

 13 döda och 1.000 skadade. Sovjetisk trupp slog till mot demonstration.

Annons:
degea288
Foto:AP

 Papprena hann inte fram i tid. Allt var klart. Alla var överens. Men minutmissen fällde affären. 2  1 tweets  1 rekommendationer  0 rekommendationer

 Inga misstankar om brott. Man försvann från rejvfest i Sotenäs i lördags.

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons: