Domptören Peter Settman står på scenen i dansbandstemplet i Strängnäs och ropar in de 26 tävlande banden. De marscherar in i manegen till smattrande trumvirvlar från Strängnäs trumkår. Skyltar i luften med namnen, nästan som på OS.
Här kommer polerade unga grabbar i likadana kostymer, damer i glittrande tajts, skinnbrallor, paljetter och rader av likadana t-tröjor.
Peter Settman lovar ännu ”köttigare” underhållning och nya inslag i tävlingen. Bland annat ska en gästjury med kända artister som inte alls håller på med dansbandsmusik vara med och bestämma en av låtarna som ska spelas. Som förut börjar det med att fem band blir två i första programmet. De två banden möter sedan tre utmanare varje lördag. Tittarna ska få större inflytande genom att de band som får flest röster kommer att ha en särskild väg till finalen.
Settman presenterade också den nygamla juryn, med Thomas Deutgen och Magnus Carlsson, som fått förstärkning av Melissa Williams.
Enligt Thomas Deutgen och Magnus Carlsson har produktionsbolaget Baluba i år satsat på att föryngra dansbandsmusiken.
– Jag tror att det är dubbelt så många band som har sökt i år 200–300. I år satsar vi på att det inte ska vara förutsägbart, säger Thomas Deutgen.
– Det kan handla om klädsel eller låtval – men kanske också om att här kommer det någon som sjunger otroligt bra.
Magnus Carlsson pekar på den stora bredden.
– Det märks om man googlar runt på bandnamnen. Här finns allt från Black Ingvars till Schytts, det kommer att bli underhållning för alla i familjen.
Utanför på parkeringen stod de förhoppningsfullas många turnébussar med de eh... påhittiga namnen, vad sägs om ”Svänzons” från Sundsvall, och ”Spootlajtz” från Svedala i Skåne.
Fast Spootlajtz kom i husvagn. Och uppträder i likadana träningsoveraller.
Inte så glammigt, kanske?
– Vi har spelat i träningsoveraller i åtta år, och vi vill vara oss själva, så att fansen känner igen oss. Det känns mer avspänt då också, sade sångaren Jimmy Ell.
Diana Thylin, chefredaktör på dansbandstidningen Får jag lov tycker att det är på tiden att dansbandsmusiken uppmärksammas på riktigt i teve.
– Det här är musikens grovarbetare som helg efter helg packar upp och spelar på dansbanor runt om i hela Sverige. Det finns band som har spelat i femtio år. Men det räknas inte som tillräckligt fint, så därför har det inte fått den uppmärksamhet som det förtjänar, säger hon.
Diana Thylin tycker att dansbandsboomen enbart är positiv – även om hon också fått synpunkter från inbitna fans som funderar på om man i själva verket driver med genren... de extravaganta kostymerna, ibland lätt skruvade inslagen – är Rolandz, med komikern Robert Gustafsson, på allvar?
– Men det är bra att genren förnyas och att det dyker upp olika sorters band, säger hon.
De allra största dansbanden lär dock inte dyka upp i tv-rutan. De har inte så mycket att vinna på det, och desto mer att förlora. Inte bara inkomster från missade spelningar lördagkvällar när tävlingen pågår – det skulle vara rätt dålig reklam om det gick dåligt i tävlingen.