Skådespelaren Noomi Rapace får DN:s kulturpris 2010. ”Hennes Lisbeth Salander är Millenniumtrilogins svartklädda, piercade hjärta”. Själv tyckte hon att rollen var ett självmordsuppdrag när hon antog utmaningen.
– Noomi Rapace har gjort en enastående roll som Lisbeth Salander i Millenniumtrilogin, en gestalt som sätter ett avtryck i hjärtat, säger DN:s kulturchef Maria Schottenius.
Storslam på Guldbaggegalan, bäst klädda kvinna på Elle-galan, årets hetero på Gaygalan. Och nu DN:s kulturpris. Prisregnet över Noomi Rapace efter hennes rollprestation som Lisbeth Salander är ihållande. Hon var en solklar favorit bland DN-läsarna, och med höga poäng även bland jurymedlemmarna klarade hon konkurrensen från Johannes Anyuru, Ylva Ogland, Vanna Rosenberg och Fredrik Ljungkvist. På onsdagen tog hon emot 50.000 kronor och en staty av skulptören Eva Lange under en lunchceremoni på Bonniers Konsthall i Stockholm.
Och Noomi Rapace är överväldigad av alla priser hon har fått. Tvärtom, berättar hon, trodde hon att Millennium-filmerna skulle göra henne hatad och ifrågasatt.
- Jag tyckte själv att det var ett självmordsuppdrag eftersom så många människor har en egen bild av Lisbeth Salander.
Maria Schottenius tycker inte att det spelar någon roll att vinnaren blivit prisad på andra håll.
– DN:s kulturpris förhåller sig inte taktiskt till andra pris. Noomi Rapace har blivit prisbelönad förut, men hon gör också en sensationell tolkning av en sensationell personlighet, säger hon inför prisutdelningen.
Juryn och läsarna hade som vanligt fem nominerade att välja på i fem olika genrer. Författaren och jurymedlemmen Klas Östergren, som på grund av snöovädret inte vågade sig upp till Stockholm och prislunchen berättar på telefon att det inte gör valet ovanligt svårt.
– Juryarbetet när det gäller konstnärliga pris är alltid svårt. Men det som är lite speciellt med DN:s kulturpris är att utbredd populärkultur ställs mot smalare kulturella uttryck som bildkonst och jazz.
Artisten Marit Bergman tycker att de olika kategorierna gör juryarbetet till en spännande utmaning.
– Det är kul att sätta sig in i konstnärskap man inte tidigare kände till. Jag går till exempel mycket oftare på konserter än på teater, så det är som en rolig läxa att få kolla in olika genrer.
Maria Schottenius menar att syftet med kulturpriset inte är att ställa kultur mot kultur.
– Det går inte att tävla i kultur, det vet vi alla. Man kan tävla i löpning eller längd, men inte i konstnärliga uttrycksformer.
Men varför låter man då läsarna och juryn rösta fram en vinnare?
– Röstningsmoment har ett pedagogisk syfte, kan man säga. Vi vill att så många som möjligt ska ta del av det som våra kritiker tycker har lyst upp kulturåret. Det här är ett sätt att locka människor till att komma i kontakt med och låta sig inspireras av nya saker.