På avslutningsfesten för inspelningen av ”Apan” fick Olle Sarri filmens manus i present av regissören Jesper Ganslandt. För Sarri var det en överraskning eftersom han tidigare inte hade fått läsa en enda rad. Ändå dröjde det några veckor innan han orkade plöja igenom manuset.
– Hela inspelningen var så känslomässigt drabbande att jag inte kunde tänka mig att läsa manuset. Det kändes otäckt, jag hade ju redan gått igenom det, säger Olle Sarri.
Skådespelaren och nyblivna pappan sitter på ett fik i hemmakvarteren vid Hornstull, Södermalm, i Stockholm. Det ljuva livet på latte-söder är en brutal kontrast till helvetet i ”Apan”.
– Det är nog bra för publiken att veta att jag inte kommer att vara någon lustigkurre i den här filmen, säger Olle Sarri lite bekymrat.
I första scenen vaknar familjefadern och körskoleläraren Krister upp i en blodig pöl på köksgolvet. Man anar efterdyningarna till en katastrof, men vet inte. Handkameran följer Krister snett bakifrån på väg till bilverkstaden, till jobbet, till tennishallen, i försöken att parera panikångestattackerna, på väg att försöka göra livet normalt igen. Det blir en ångestfylld febervandring i en supernaturalistisk stil som får bröderna Dardenne att likna Disney. In i det längsta höll ”Farväl Falkenberg”-regissören Ganslandt handlingen hemlig för producenter, finansiärer och huvudrollsinnehavare. Regissörens enda instruktion till Sarri var ”försök att vara normal i en väldigt pressad situation”, samt att ha en spänd vänsterarm och släpp ner buken. Filmteamet pratade inte med Sarri under själva inspelningen. Olle Sarri fjärrstyrdes av regissören via en hörsnäcka som gömdes i ett vanligt bluetooth-headset.
På kvällarna berättade han för sin flickvän om vad han hade varit med om på jobbet. Det blev som en mycket bisarr adventskalender.
– För varje ”lucköppning” växte filmen sakta fram, men från lucka tio till lucka tjugo orkade jag inte prata om filmen.
Ganslandts ovanliga arbetsmetod var en följd av kontrollbehov och en misstro mot skådespelarkåren.
– Visst vill jag också få ut mer av oss skådespelare, men jag tycker ändå att det kryllar av bra skådespelare i Sverige. Dessutom tycker jag att jag är bra, säger Olle Sarri och får det att låta som en sanning ur Nationalencyklopedin.
Jodå, Olle är bra. I ”Apan” är han riktigt, riktigt bra.
Som barn till Lasse och Inga Sarri föddes han rakt in i branschen – även om han länge försökte streta emot. Sedan 80-talet har publiken kunnat se honom i barnprogram som ”Bullen”, teveserier som ”Heja Björn”, teaterföreställningar som ”Dr Kokos kärlekslaboratorium” och filmer som Lukas Moodyssons ”Tillsammans” där han spelar en rabiat kfml-are. På något underligt sätt brukar Sarri få spela komiska figurermed en nervös energi, högstämda, besatta, maniska, på gränsen till nervsammanbrott. Jesper Ganslandt upptäckte den gråtande clownen i Olle Sarri under Magnus Ugglas krogshow som gästade Halmstad. Sarri spelade en galen kypare och vrickat Ugglafan som blir fullständigt övertänd när han ska servera sin idol.
– Min mamma gjorde mest tunga roller men tyckte att det var ointressant om det inte fanns något komiskt i dem. För mig är det tvärtom. Jag vill göra komiska roller som det finns något djupare bakom, säger Olle Sarri.
Förutom ”Apan”, som har premiär nästa vecka, är han bioaktuell i Ian McCuddens komedi ”Äntligen midsommar!”.
– Där spelar jag en kille som har problem med fertilitet och alkoholen. Men i ”Apan” finns inte komiken...alls, säger Olle Sarri.
Nej, ”Apan” kan lyfta honom bort ur komedifacket. När filmen visades i Toronto förklarade Ganslandt för festivalpubliken att Olle Sarri är en positiv och snäll person i verkligheten. Festivalpubliken skrattade rått.
– Jag var väldigt glad över den publikreaktionen. Det bästa betyg man kan få som skådespelare.
Sarri har fått blodad tand för att jobba på samma sätt som i ”Apan” även om det var känslomässigt ansträngande upplevelse.
– Jesper var orolig för min mentala hälsa och jag var hela tiden orolig för vad Krister skulle göra. Men professionellt var det fantastiskt att skala av allting annat och bara få ägna mig åt rollen, säger Olle Sarri.
– När vi stängde av kameran efter den absolut sista tagningen var jag inte kaxig. Det var en fruktansvärd anspänning att under sex veckor inte veta hur det skulle gå i filmen. Jag hoppades på det bästa in i det sista.