Allt började, som så ofta, med en drink för mycket. Under ett trögt idébollarmöte i slutet av 90-talet radade filmproducenten Craig Berenson upp Margaritas framför sina kollegor. Klunk, klunk, klunk& Ingenting! Klunk, klunk, klunk& Vänta, vad sägs om att förena människans två största fobier - ormar och flygplan?
Okej, men& hur då? Tja, låt oss säga att en FBI-agent ska skydda ett vittne. De hamnar på ett flygplan. Skurkarna smugglar ombord hundratals giftormar.
Något långsökt, kan tyckas - det borde onekligen finnas mindre omständliga sätt att nacka ett vittne - men vad gör man inte för att få döpa en film till & "Snakes on a plane"!
Det skulle dock dröja åtta långa år innan historien nådde biopubliken. Craig Berenson har berättat hur höga Hollywoodchefer skrattade honom i ansiktet när han drog idén. Men tack vare en massiv gräsrotskampanj på nätet förvandlades "SOAP", som fansen säger, från en direkt-till-video-rulle till ett omtalat popkulturfenomen. Tänk filmens svar på Arctic Monkeys.
I fredags slingrade sig ormarna slutligen in på amerikanska biografer. Och redan nästa helg är det svensk premiär. SF har valt att skippa tv-reklamen och satsa allt krut på nätet.
- Jag läste manuset för 1,5 år sedan, men då kunde jag inte föreställa mig att det skulle bli sådant liv kring den här filmen, erkänner Nils Westerlund, pr-ansvarig på SF.
Så, vad hände, egentligen? Först tackade Samuel L Jackson ja till huvudrollen, vilket fick flera amerikanska filmjournalister att ifrågasätta "Pulp fiction"-stjärnans mentala hälsa. Han svarade med att bli en pr-byrå i byxor, som i tid och otid pratade sig varm om den kommande ormrullen.
I samma veva skrev den bloggande manusförfattaren Josh Friedmans ett uppmärksammat inlägg om projektet: "Ormar på ett flygplan! Herre jävlar, tänker jag. Det är ett koncept. Det är en poster och en slogan och vad än det behöver vara. Det är perfekt. Perfekt. Det är den slutgiltiga filmtiteln."
Enligt Friedman blev "SOAP" snart synonymt med en zen-liknande filosofi - någonstans mellan "cest la vie" och "shit happens" - bland desillusionerade grovarbetare i Hollywoodfabriken. Som när hans fru påpekar att han just klivit i hundskit och han tittar upp med en axelryckning: "Snakes on a plane, babe".
Kort därefter exploderade intresset på internet. Tusentals arbetsmyror i alla tänkbara tidszoner öste ur sig hemmasnickrat "SOAP"-material som lika mycket hyllade som drev med det skruvade konceptet. Långt innan filmen ens var färdiginspelad cirkulerade otaliga posters, trailers, t-tröjor, serier, poplåtar och förslag till uppföljare ("Plane in a snake" är en personlig favorit).
"The Snakeomaniacs", som fansen döptes till, skulle på sikt få avgörande inflytande även på den färdiga produkten. När filmbolaget New Line ville byta titel till "Pacific Air Flight 121" slog de bakut direkt. Vilket i sin tur fick regissören David R Ellis att göra det smått legendariska uttalandet att han bara skiftat titel tillfälligt för att vissa av skådespelarna hade svårt att ta historien på allvar under inspelningen.
I rond två ökade insatserna. Den första, barnvänliga versionen av "SOAP" saknade många av favoritsekvenserna som "The Snakeomaniacs" spånat fram på egen hand. Återigen kokade ilskan ute i cyberrymden. New Line valde att lyssna - och lyda. Med ökad budget gjordes delar av filmen om. Och nu säger verkligen Samuel L Jackson, på sant "Pulp Fiction"-manér: "Ive had it with these motherfuckin snakes on this motherfuckin plane!"
Det här är ett paradigmskifte i Hollywood. Tidigare har filmbolagen valt att stämma kreativa fans som spunnit vidare på deras produkter. Nu slår man sig för bröstet och säger att man är "nere med kidsen" som, trots allt, ska se filmen.
Men, vad säger fansen? Jag kontaktar juriststudenten Brian Finkelstein som ligger bakom Snakes on a Blog - själva moderskeppet för "the Snakeomaniacs". Han har redan fått flera jobberbjudanden att skapa liknande näthajp kring nya filmprojekt, men han har konsekvent tackat nej.
- Det går inte att upprepa "SOAP"-grejen, säger han. Folk kommer säkert att försöka, men det är dömt att misslyckas. Det går inte att beställa kärlek.