Millennium-yra, 33 procentig marknadsandel för blågul film och fyra svenska långfilmer uttagna till Venedigs filmfestival.
Filmbranschens terminsupprop brukar visserligen andas väckelsemöten oavsett uppställning, men faktum är att den svenska biohösten ser bättre ut än på mycket länge.
I går behövde filmdrottningen Cissi Elwin, vd för Svenska Filminstitutet, inte ens anstränga sig i sin paradroll som optimistkonsult. Fakta talar för sig själva. Hittills har 6,2 miljoner biobesökare sett ”Män som hatar kvinnor”, varav nära 1,5 miljoner i Sverige.
”Millennium”-febern har smittat av sig på hela den svenska filmbranschen och är den enskilt största förklaringen till varför var tredje biofilm som ses just nu är svensk. En annan är komedin ”Sommaren med Göran” som dragit” nära 300.000 besökare på knappa tre veckor. I höst kommer dessutom två återstående delarna i Stieg Larsson-trilogin som blivit en global framgångssaga; ”Flickan som lekte med elden” och ”Luftslottet som sprängdes”.
I början av september får den svenska filmen en internationell smakstart med fyra mycket lovande alster på Venedigs filmfestival; Tarik Salehs animerade dystopi ”Metropia”, Jesper Ganslandts (”Farväl Falkenberg”) ångestladdade mardrömstripp ”Apan”, Jörgen Bergmarks originella äktenskapliga swingerdrama ”Det enda rationella”. Och Erik Gandinis ”Videocracy”, en svidande dokumentär attack på Berlusconifieringen av hela Italien, har redan väckt stor uppståndelse i Italien. Veckan efter den svenska premiären (28/8) går filmen upp i 30 kopior över hela Italien.
- Hela utvecklingen är som en horribel saga. Den typ av bimbo-program som vi skrattade åt för trettio år sedan visade sig i själva verket vara en kulturrevolution, säger svensk-italienaren Erik Gandini som har tillbringat sin barndom i Italien.
Under sommaren har det varit ännu mer uppståndelse kring Fredrik Gerttens dokumentär ”Bananas!*”, som handlar om bananjätten Doles brutala besprutningspolicy på nicaraguanska plantager. Utifrån strategin ”anfall är bästa försvar” har Dole stämt den skånska filmaren. Med glimten i ögat manade Gertten till stöd för yttrandefriheten med ett tydligt budskap till bananjätten:
”Don’t mess with swedish filmmakers!”.
Samma budskap levererade Björn Rosengren, ordförande för Sveriges Film- och Teveproducenters förening. Den slipade politikern krävde ”en modern filmpolitik som utmanar” och hotade med att säga upp hela filmavtalet om regeringen förlänger nuvarande avtal i ytterligare 4,5 år.
Cissi Elwin passade också på att kräva ytterligare 100 miljoner kronor för att få den svenska filmindustrin att snurra smidigare.
Men det blir inte bara allvar i höst. Bland komedierna märks bland annat Ian McCuddens ”Äntligen midsommar” och Ulf Malmros ”Bröllopsfotografen” där en värmlandspôjk kulturkrockar med överklassen i Djursholm.
- Detta är min egen historia, det är ”gräv där du står”. Men det finns också något av Ockelbo-mannen Daniel Westling över historien, säger Ulf Malmros som plötsligt fick en spontankyss av den gamla parhästen Kjell Bergqvist.
I filmen spelar Bergqvist mot sin gamla krogpolare Johannes Brost som spelar en överklasspappa.
- Min rollfigur har stora likheter med den riktige Johannes Brost, fast det vet han inte om, skrattade Kjell Bergqvist.
Höstens bjuder även på ett par riktigt spännande spelfilmsdebutanter som uppmärksammats på Berlinfestivalen tidigare i år. Den 28 augusti är det premiär för Henrik Hellströms och Fredrik Wenzels djupt originella halländska radhusskildring ”Man tänker sitt”, medan Fredrik Edfeldts ”Barnens ö”-liknande pubertetsdrama ”Flickan” når de vita dukarna en vecka senare.
Johan Jonason debuterar med ett udda drama om en alternativterapeut i ”Behandlingen”, medan Petra Revenue regisserat rookie-filmen ”Karaokekungen”, en roadmovie om en kärlekskrank Elvisimitatör.
- Jag ville göra magisk realism, och till skillnad från vanliga filmer ville jag jobba med rollfigurer som inte utvecklas. ”Karaokekungen” ska vara som om Fellini möter Socker-Conny fast det ser ut som en serietidning, förklarade Petra Revenue.
Verkar det konstigt? Lugn, lagom till jul kommer en återställare som normaliserar allt.
Eller vad sägs om produktbeskrivningen av ”Göta kanal 3 - Kanalkungens hemlighet”:
”Båtar sjunker, båtar exploderar, andra kör på land. Pengar kommer, pengar försvinner. Allt är som vanligt på Göta Kanal.”
Håll med om att den svenska filmbranschen ändå har en diskret charm.