Porr, våldtäkt, misshandel av kvinnor och diskriminering av lesbiska sågs av den radikalfeminism som växte fram under 60- och 70-talen som uttryck för manssamhällets förtryck.

Sexualiteten ansågs socialt konstruerad och porren var propaganda för att lära kvinnor att tända på underordning och män på överordning. Produktionen kritiserades för att övergrepp och exploatering av kvinnor ansågs vanliga och konsumtionen för att porren ansågs erotisera dominans, förnedring och tvång vilket förstärker kulturella attityder som medverkar till våldtäkt och sexuellt ofredande.

På 1980-talet blev denna syn starkt ifrågasatt inom den amerikanska feministrörelsen. Då utbröt vad som kallas ”The feminist sex wars”, en skarp debatt som splittrade feminismen.

Radikalfeminismens kritiker menade att om man inriktade sig för mycket på farorna med sex och på att sex är förtryckande för kvinnor så lämnas lite utrymme för indivudualism och asexualitet framstår som det enda alternativet. Då riskerar synen på kvinnors sexualitet som passiv att förstärkas.

Tanken att kvinnors lust är farlig är dessutom något som manssamhället pådyvlar kvinnor: attraktiva och sexuella kvinnor som lockar till sig män ges ansvar även för dessa mäns beteende.

Den sex-positiva feminismen fokuserade istället på sexuell frihet och ville utvidga kvinnors möjlighet till njutning och att formulera en egen syn på sin sexualitet. Dessa feminister opponerar sig mot alla försök att kontrollera sexuell aktivitet mellan samtyckande vuxna och omfamnar sexuella minoritetsgrupper.

Till Sverige kom den debatten först i slutet på 1990-talet.