Film & TV

Protest mot Muhammedfilm på Göteborgs filmfestival

Ur "Muhammed: The messenger of God" som visas på Göteborgs filmfestival.
Ur "Muhammed: The messenger of God" som visas på Göteborgs filmfestival.

Iranska exilkonstnärer protesterar mot att Göteborgs filmfestival visar ”Muhammed: The messenger of God”. Filmen spär på religiös extremism, menar man i ett öppet brev.

Den påkostade filmen ”Muhammed: The messenger of God” är det andra långfilmsporträttet som gjorts av Islams grundare, och har valts ut som Irans Oscarbidrag. Filmen visas på Göteborgs filmfestival, under specialprogrammet Gala, och ledningen beskriver den som en storslagen uppväxtskildring av regissören Majid Majidi, som har ”arbetat nära historiker och arkeologer för att uppnå historisk korrekthet”.

Men det är också en film som under sin turné över världen följts av kritik och kontroverser. Inför de svenska visningarna protesterar nu ett stort antal iranska konst- och kulturarbetare i exil. I ett öppet brev beskriver de filmen, som till stor del finansierats av den iranska regimen, som ett politiskt verktyg.

– De vet – liksom en gång nazisterna – att film är effektfullt. Därför avrättar och fängslar de obundna filmare och skapar sina egna produktioner, säger Karim Savalan, producent, programledare och en av undertecknarna.

Uppropets författare menar att filmen, som skildrar profeten ur ett shiamuslimskt perspektiv, spär på religiösa konflikter globalt. Men också att den lokalt skulle kunna uppmuntra unga svenskar till fundamentalism och jihad.

– Det finns ett tydligt budskap i filmen om att rätta sig efter Guds vilja. Om att vara beredd att offra sig. Den tanken är bärande hos både IS och shiitiska fraktioner. Och porträttet av judar är farligt. De skildras som terrorister. Som Islams huvudfiende.

Men måste inte också problematisk kultur få finnas?

– Många av oss har tvingats fly för kampen om yttrandefrihet; men den kan inte gälla statlig propaganda, säger Karim Savalan.

Jonas Holmberg, konstnärlig ledare på Göteborgs filmfestival, delar bilden av den iranska regimen.

– Jag vill betona att vi länge har engagerat oss i den frågan och stöttat regimkritiska filmare. Däremot är ”Muhammed” intressant. Både teologiskt, politiskt och bildestetiskt, säger han och nämner hur profeten – som inte får avbildas – är en huvudperson vars ansikte aldrig syns.

Vad svarar du på kritiken om till exempel nidbilder av judar?

– I deras brev formuleras bara en av många tolkningar. Vi tror att publiken själva kan bedöma filmens budskap. Jag tycker att det är bra med debatt, vilket bygger på att filmen visas.