Quentin Tarantino hetsar biopubliken på Rigoletto genom att skrika om saker han gillar med Stockholm. Pet Sounds är världens bästa skivaffär! Filmfestivalen har gett honom två bronshästar för ”Reservoir dogs” och ”Pulp fiction”! Han älskar Stockholm!! Publiken jublar högre ju mer smör de får men allra högst när Tarantino avslöjar att de är de första i världen att få se hans nya film ”Inglourious basterds” efter visningen på Cannesfestivalen i våras.
Sedan vinkar han upp sin huvudrollsinnehavare Christoph Waltz på scen och ursäktar sig med att de ska med ett plan till London och fortsätta pr-turnén. Filmen sparkar i gång.
”Inglourious Basterds” är historien om en hemlig grupp amerikanska judar som i andra världskrigets slutskede ägnar sig åt att skalpera nazister i Frankrike. Brad Pitt är hillbillyn Aldo Raines, gruppledare med lynchningsärr på halsen och mycket bred dialekt. ”Hostel”-regissören Eli Roth är Donny Donowitz, en man med ett basebollträ som skräckslaget omnämns som ”the bear jew” av tyskarna.
– Jag har alltid gillat andravärldskrigsfilmer, så jag bestämde mig för att kasta handsken och göra min egen, sa Tarantino under eftermiddagens löpande-band-intervjuer.
– Men jag skulle vilja dela upp andravärldskrigsfilmerna i olika genrer, det är dels lidande i antikrigsfilmerna, dels filmer om det stora slaget, dels den genre jag gillar bäst – en grupp snubbar på ett uppdrag. Och det är en sådan jag har försökt göra.
Brad Pitt må vara den stora stjärnan utanför duken men han överskuggas i filmen av huvudnazisten Hans Landa, spelad av österrikaren Christoph Waltz. Landa har hämtats från sina alper av Hitler för att jaga fram de sista kvarvarande judarna i Frankrike och spelar en betydande roll för parallellhistorien i filmen – den som utspelar sig på en biograf i Paris där foajén smyckas inför premiären av propagandaminister Goebbels nya epos. Biografägarinnan har en speciell relation till Landa och ser möjligheter med att ha sin salong fylld av nazistiska höjdare.
Waltz har spelat i oräkneliga tyska tv-serier sedan 1970-talet men verkar ganska inställd på att den icketyskspråkiga publiken inte ska ha en aning om vad han gjort tidigare.
– Du får ursäkta men det är ju inte så att jag just har ramlat ur ett träd, säger han med en elegant tysk touch på engelskan.
Tarantino säger att Hans Landa är en av de allra bästa rollerna han någonsin har skrivit och att Waltz var som gjuten. Inte minst tack vare sitt språköra. Waltz själv förklarar storheten i Tarantinos manus:
– Det finns sådant djup i det, ingen slut på upptäckterna. Trådarna och strängarna i historien vävs genom rollen och beroende på vilken tråd han väljer att dra i ändras berättelsens utfall.
Språk är över huvud taget ett av huvudtemana i ”Inglourious basterds”, runt 70 procent av all dialog sker på franska eller tyska (plus en farsartad scen på italienska), de tyska skådespelarna briljerar med sina språkkunskaper. Daniel Brühl (”Goodbye Lenin”) putar med läpparna på franska och en central scen rör sig runt olika tyska dialekter.
– Det vedertagna är att film lider ekonomiskt av att ha dialog på en mängd olika språk, förklarar Quentin Tarantino.
– Jag tror det är tvärt om. Jag tycker det är löjligt när nazisterna pratar teaterengleska i stället för tyska. Och jag tror att unga människor håller med mig där, det är ett påhitt dina föräldrar köpte, men som inte längre accepteras.
Agnes af Geijerstam
agnes.af.geijerstam@dn.se 08-738 15 70