När jag fick frågan om att skriva radiokrönikor sade jag till kulturchefen Maria Schottenius att visst, det ska jag göra. Och jag ska skriva och berömma, inte klanka och gnälla, radion behöver stöd.

Det har gått hyggligt med att vara positiv, tycker jag, fram till den här veckan före jul. För antingen beror det på att jag är utmattad eller att radioredaktionerna är det, men det är som om ingenting riktigt fäst den senaste tiden.

Svinen, alltid aktuella runt jul, och alltid mindre lyckliga inför denna högtid än vi människor. Ett antal inslag om svinaveln i Sverige hörde jag och så plötsligt jordbruksminister Eskil Erlandssons trygga röst - Visst ska de ha det bra, visst ska bestämmelserna följas och visst köper herr jordbruksministern sin julgris från en gård i Småland med goda, fria grisar.

Socialsekreterarna så, också en yrkesgrupp i fokus runt jul, då olyckans syns så bjärt. Till deras arbetsvardag hör numer hot och väktare för den egna säkerheten.

Vetenskapsradions stora satsning till Nobelveckan fortsatte. Åklagare visade nu intresse för att koppla på redaktionens muttrådar: att anta en inbjudan till Kina för en ledamot i en priskommitté eller som medicinare ha en kontakt med Astra, misstänkt, misstänkt. Utredningarna lär rinna ut i sanden, ty det brukar sådana göra medan eftersmaken av skumrask blir kvar. Huvudsaken är väl ändå att pristagarna ger priset den respekt det har. Ingen kritik har riktats mot dem.

Refrängen under min röriga radiovecka har lytt "bilarbilarbilar". Den amerikanska bilindustrins genomklappning känns som skalv i Göteborg och Trollhättan. Den ene bilanalytikern efter den andre berättar gång på gång samma historia: företagen gör för många bilar och fel bilar. Sedan skiljer de sig åt. Somliga säger att det går att ställa om till lagom många bilar med lagom stora utsläpp. Andra förkunnar biltillverkningens snara slut. Vem man lyssnar till beror av de egna bindningarna till Volvo och Saab. Det är en studie märkestrohet som borde göra en marknadsförare tårögd.

Sveriges radios stora satsning den här veckan var "Musikhjälpen". Tre programledare i glasbur i Malmö en hel vecka som tar emot önskningar och pengar från lyssnare. Drygt två miljoner till flyktinghjälp blev välgörenhetsfacit av 168 sändningstimmar eller 12.000 per timme. Mycket eller litet, vet jag inte. Men hur var det som program? "Typiskt P 3" blir min slutsats efter några provlyssningar under veckan. Det betyder långdraget pratande med lyssnare om sådant som var de är, vad de gör och varför de vill spela en viss låt. Radio som är roligare att göra än att lyssna till.

LYSSNA SJÄLV!
Julmusiken i webbkanalerna Klassisk jul och Bjällerklang. Båda behövs för en riktig julstämning.