Povel Ramel gånger fyra i jul- och nyårshelgerna. Det experimentella äventyret "Semlons gröna dalar" från 1977 i efterlängtad repris.
Ljuvliga tv-stunder väntar Povel Ramels horder av fans kring jul och nyår. Redan tidigt på juldagens kväll är det dags för ett kärt återseende för oss som ända sedan hösten 1977 har längtat efter en repris av den tredelade serien "Semlons gröna dalar".
Här ser vi en hårfager (sic!) Povel i rollen som disponent Semlon Pytting, Anna Sundqvist som hans tv-skadade hustru Pontussa ("Jag är en hemmafru, som ser på teve"), Martin Ljung som sonen Tillbrekt, Sune Mangs som hans bror Minus samt upphovsmannens dotter Lotta som sönernas mormor...
Disponent Pytting snärjer in sig i en otrohetsaffär icke blott med den fala tant Raffa (Grynet Molvig), utan också med polisspionen Conradette Glossner (Harriet Andersson) och med en flåshurtig motionsfanatiker vid namn - Vipp Smukkeklatten (jo, Povel tyckte att Wenche Myhre skulle heta så).
"Semlons gröna dalar" var ett av de få opus som Povel skapade direkt för televisionen. Här finns gott om det som var maestro Ramels kännetecken - parodierna och pastischerna; det blinkas och hälsas till samtida tv-företeelser som "Familjen Ashton", "Hem till gården" och "Herrskap och tjänstefolk". Och här återfinns storheter som Lars Orup, Ria Wägner och June Carlsson i de mest oväntade sammanhang. När "småpojkarna" Tillbrekt och Minus går åstad för att skåda fåglar träffar de på Nisse Linnman, som byggt sig en koja högt upp i ett träd.
Och precis som i allt annat som Povel Ramel företog sig var han i "Semlon" decennier före sin tid, inte minst när det gällde ystra experiment med tv-teknikens möjligheter - vilket bevars inte alla förstod att uppskatta. Dessutom var Povel pionjär med sina tilltag att förse sång- och musiknumren med rörliga bilder, som i dag kallas "rockvideor" och ingår i standardutrustningen för varje rock- och rapstjärna in spe.
Anno 1977 var detta både oprövat och nyskapande; å andra sidan hade Povel bildsatt både "Ittmah Hohah" och "Var är tvålen?" i långfilmen "Ratataa" redan 1956.
Sålunda finns en handfull Ramelskt snillrika musikvideor i "Semlons gröna dalar". Till de bästa hör den hiskeligt roliga filmillustrationen till "Killarna som gjorde henne fet" (grande finale i seriens tredje och sista avsnitt). Här finns också "Våran säng" (en pastisch på 40-talsschlagern " Vårat gäng") och "De aja-bajande fingrarnas land", ingående i en sekvens som med uppenbar indignation anspelar på polishämtningen av Ingmar Bergman under en Dramatenrepetition ett år tidigare.
I mindre roller ser vi storheter som Birgitta Andersson (briljant som efterhängset våp!), Gösta Ekman (suverän som manisk taxeringsintendent), Lasse Åberg (med imponerande stumfilmsplastik), Olof Thunberg (som suspekt advokat), Stig Grybe, Peter Harryson, Kjerstin Dellert, Inga Gill och Tommy Körberg. Och faktiskt var den blivande världsstjärnan Lasse Hallström inblandad i tillblivelsen av "Semlons gröna dalar", vid sidan av Povels mångårige samarbetspartner, regissören och tv-mannen Karl Haskel.
På nyårsafton sänder SVT 1 "Povel à la carte", inspelad hösten 2006 på Maximteatern i Stockholm. I denna Povel Karl Henric Ramels (1922-2007) sista scenföreställning samtalar han med estradören Stephan Lundin om sin näst intill ofattbart långa artistkarriär. Vi får avnjuta imitationer och illustrationer, samt såväl bisarra berättelser som sakliga återblickar på Povels nära nog 60 år i nöjesbranschen.