Regissören och fotografen Jan Halldoff var en av 1970-talets mest omtalade regissörer, med filmer som ”Korridoren och ”Jack”. På fredagsmorgonen avled han, 69 år gammal.
Jan Halldoff föddes 1939, och när han långfilmsdebuterade 1966 med ”Myten” var han en av Sveriges yngsta långfilmsregissörer. ”Myten”, med manus av Stig Claesson, mottogs väl av kritikerna, men det stora genombrottet kom 1968 med ”Korridoren”, en samhällskritisk skildring av en sjukvård i kris.
Halldoff ska ha fått idén till filmen under ett samtal med unga läkare på en kräftskiva, och spelade in filmen på Karolinska Sjukhuset som ställde sommartomma avdelningar och personal till Halldoffs förfogande. Filmen sporrade debatt om sjukvården i svenska tidningar, och blev den största svenska biofilmen det året.
1972 kom ”Firmafesten”, en skildring av en vild personalfest på en PR-byrå.
Filmen fick ett blandat mottagande, och Halldoff anklagades bland annat för att vara ytlig och bjärt i sitt filmskapande, men kommersiellt blev filmen en framgång. Jan Halldoff var under hela sin karriär omväxlande hyllad och sågad av filmkritikerna, och han såg sig själv ofta som förfördelad av kritikerna. I en intervju i tidningen Chaplin 1972 utvecklade han sitt resonemang:
– Kritiken är långt ovan huvet på folk. Jag snackar med publiken. Det finns många banala saker i mina filmer och det säger kritikerna att det är. De är det också. Men det är banaliteter som vanligt folk fortsätter att snacka om länge. Vanligt folk lever i en annan värld än kritikerna.
Halldoff fortsatte att vara produktiv under 70-talet, och gjorde sammanlagt sexton långfilmer. 1977 kom den uppmärksammade filmatiseringen av Ulf Lundells generationsroman ”Jack” med Göran Stagnertz i huvudrollen.
1982 kom vad som skulle bli Halldoffs sista film, komedin ”Klippet”. Filmen uppmärksammades mycket för sin ogenerade produktplacering, något som då var förhållandevis nytt i Sverige. Filmen blev en flopp både hos kritiker och publik, och gick med så stor förlust att filmbolaget försattes i konkurs.
Halldoff lämnade filmbranschen, och när DN:s Johan Croneman träffade regissören för en intervju 2007 förklarade han sitt beslut såhär:
– Jag har blivit erbjuden många manus, särskilt åren efter det som skulle bli min sista film, men jag ville bara göra film som hade något att komma med, som sade något, och några sådana manus hittade jag aldrig.
Halldoff bodde sedan 1975 i Enskede med sin fru och sina hundar. Under 1990-talet undervisade han i perioder på Calle Flygares teaterskola, och arbetade också enligt uppgift på flera manus, men någon mer film blev det inte.
Ingmar Bergman sade en gång om Halldoff: ”Han är en regissör som uppenbarligen levde sina verk. Det finns författare som inte skriver sina böcker, de lever dem. Även vissa filmmakare lever sina filmer i stället för att göra dem. Och det var synd, för Halldoff var en högt begåvad kille, som skulle gjort storverk.”