En sorts chockterapi alltså. Skillnaden mot med verkligheten är dock att Levi, Dennis och de andra killarna kan välja att avbryta projektet på fängelset i Västervik om de tycker att det blir för jobbigt.
Cellerna är knappt fyra gånger fyra meter och från och med inlåsningen klockan åtta på kvällen och tolv timmar framåt är man hänvisad till sig själv.
Före detta fängelsedirektören Ann-Britt Grünewald ingår i ledningen för projektet, där en grupp före detta kåkfarare tar sig an sina unga motsvarigheter.
– Serien bygger framför allt på dialoger och samtal. När de unga killarna träffar sina mentorer, som redan gått igenom det killarna gör i dag, då uppstår relationer. Det är de som är viktiga. Mentorerna har en helt annan trovärdighet inför de här killarna än vi tjänstemän, säger Ann-Britt Grünewald på telefon. Hon bor numera i Säter i Dalarna, granne med rättspsyket.
Det är inte alla som klarar fängelset; isoleringen är svår för de här killarna som alla är under 18 år.
De har gjort sig skyldiga till våldsbrott, misshandel, stöld, olovlig körning, narkotikabrott etcetera. Våldet är en ständig ingrediens i deras liv, och de har det gemensamt att de har väldigt kort stubin. Och då blir det svart. De minns inget efteråt, säger de.
– Man får en sån adrenalinkick av att vara med i ett slagsmål. Det är jätteläskigt men också så jävla skönt, säger Kid.
Några av föräldrarna, som också är med i TV 4:s nya sexdelade serie ”Inlåst”, säger att de tror att det kan bli en nyttig erfarenhet för deras söner att sitta i fängelse ett tag. Att tvingas förstå vad det innebär att faktiskt sitta inlåst och att inte kunna styra över sin egen tillvaro.
Nu blir det inte riktigt så ensamt i cellerna som man skulle kunna tro för efter några dagar dyker sju vuxna män upp på fängelset i Västervik, alla med ett tungt kriminellt förflutet och med lång erfarenhet av att sitta i fängelse. Men de har lämnat kriminaliteten bakom sig.
Nu flyttar de in hos tonårskillarna så de blir två i varje cell. Martin, Valle, Torbjörn och de andra gamla kåkfararna blir de unga killarnas mentorer. En sorts fadersfigurer, är det tänkt. Med sina unika erfarenheter av svensk kriminalvård ska de få de yngre att lämna den brottsliga banan.
Om de lyckas har ungdomarnas föräldrar all anledning att vara tacksamma. För de lider av att deras barn håller på som de gör, inte minst Dennis mamma Carola som medverkar redan i det första avsnittet.
– Han har hoppat på mig, tagit stryptag på mig och kallat mig fitta, säger hon och gråter inför kameran.
Hon når inte sin son på det sätt hon skulle vilja längre. Som när han var mindre.
– Det går inte att prata mjukt med honom eller att krama honom som när han var liten. Då blir han stel som en pinne, säger Carola.
Ledningen för det här tevesända fängelseprojektet i sex entimmesavsnitt består av Ann-Britt Grünewald, före detta fängelsedirektör på Österåkeranstalten, kriminalpsykologen Björn Lagerbäck och Mats Barre, vice vd på ungdomshemmet Hassela på Gotland. De ska göra fängelsevistelsen så realistisk som möjligt.