Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Film & TV

Robert Redford: Jag har alltid oroat mig för journalistiken

New York. ”Alla presidentens män”-stjärnan Robert Redford fortsätter jaga obekväma sanningar. I ”Truth” spelar han ett nyhetsankare på politikerjakt. Filmfredag har träffat en nyfiken gentleman med ett eget brinnande engagemang.

Robert Redford tittar tankfullt ut genom hotellfönstret. Det är ovanligt smutsigt. Utanför ligger Soho och Crosby Street, ett stenkast bort ligger studion där David Bowie spelade in sin sista skiva.

– När man brinner för något så mycket som jag brukar göra gäller det att hålla sig lugn, säger han.

Det är något avspänt och jordnära över 79-åringen – han är förvånansvärt lik sitt yngre jag. Det skulpturala ansiktet och de klarblå ögonen är desamma som när han grävde i Watergateskandalen som journalist i klassikern ”Alla presidentens män” (1976).

Foto: Hanna Dunér

Robert Redford i nya filmen ”Truth”, här med Cate Blanchett och Bruce Greenwood. Foto: IBL.

Även i sin senaste film ”Truth”, som släpps på dvd i Sverige den 4 april, är han på jakt efter obekväma sanningar om politiker. Redford spelar Dan Rather, CBS:s berömda nyhetsankare som strax före presidentvalet 2004 avslöjar George W Bushs påstådda särbehandling i nationalgardet vilket gjorde att Bush undkom Vietnamkriget. Redford flyttar stolen lite närmare och lägger händerna på bordet.

– ”Truth” är egentligen inte en bra titel på filmen. Det är ett för stort ord, det finns inga sanningar. Jag litar aldrig på någon som säger att de har rätt. Oavsett om det är höger- eller vänsterfolk. De skyddar bara sin ideologi.

”Truth” berör en av USA:s stora medieskandaler. Efter CBS:s avslöjande i ”60 minutes”, med producenten Mary Mapes (Cate Blanchett) som motor, uppstod ett omtvistat virrvarr om storyns sanningshalt. Den fick namnet ”Rathergate”, huvuden rullade men George W Bush blev som bekant ändå omvald till president.

Dramat, som hamnat lite bakgrunden i konkurrens med den Oscarsbelönade ”Spotlight”, har kallats en av de bästa journalistfilmerna sedan ”Alla presidentens män”. Redford menar att det alltid finns plats för filmer om journalistik i det kapitalistiska USA.

– Jag har alltid varit orolig för journalistiken, då som nu. Den är konstant under hot, men har överlevt. Mina filmer vill visa vilket vitalt verktyg journalistiken är för att balansera information. Jag vill fokusera på att hålla den vid liv. När journalister gör misstag tar jag det personligt, säger Robert Redford.

Foto: Courtesy Everett Collection/IBLDustin Hoffman och Robert Redford i ”Alla presidentens män”. Foto: IBL

Redford har länge varit fascinerad av makt och medier. Trots att han kom att bli sexsymbol och affischansikte för den amerikanska hjälten efter ”Butch Cassidy och Sundance Kid” och ”Blåsningen” med Paul Newman samt har varit förste älskare till Meryl Streep (”Mitt Afrika”), Jane Fonda (”Barfota i parken”) och Barbra Streisand (”Våra bästa år”), så har han alltid hållit fast vid sitt intresse för medierna. Vilket märks både när Redford är skådespelare och när han ställer bakom kameran.

Amerikanerna lutar sig inte tillbaka, smälter inte vad de hör och allt går för snabbt. Det gör mig nervös.

 

I satiren ”Bill McKay – utmanaren” spelar han en ung, progressiv underdogdemokrat. Som CIA-agent i den sjuttiotalistiska konspirationsthrillern ”Tre dagar för Condor” jagas han av Max von Sydow i svallvågorna efter Watergateskandalen. Men allra mest ihågkommen är han för ”Alla presidentens män” där han tillsammans med Dustin Hoffmans journalistkollega fick Richard Nixon på fall efter just Watergateskandalen.

– Snart är det presidentval. Och jag stöder ingen av kandidaterna. Det gör jag aldrig utan håller mig mer på gräsrotsnivå. På högre nivåer är det för polariserat. Där handlar allt om pengar och vem som betalar vem. Det är så deprimerande. Jag gör hellre filmer om det. I ”Bill McKay...” ville jag understryka hur amerikansk politik mer handlar om kosmetika än substans. Politik har större makt över våra liv än vad vi någonsin kommer att förstå.

Det är reflektion Redford strävar efter.

– Amerikanerna har inte tid. De är för upptagna med det som händer i deras vardagsliv, bom bom bom. De lutar sig inte tillbaka, smälter inte vad de hör och allt går för snabbt. Det gör mig nervös. När politik koncentrerar sig för mycket på kändisskap och inkräktar på verkligheten är det riktigt farligt, säger han, med ett aning högre tonläge.

Alltsedan Redford fick vind i seglen i slutet av 60-talet har han haft en kluven relation till sitt eget kändisskap. ”Var försiktig, det har en mycket mörk sida”, har han sagt.

Han menar att när man når en framgångstopp bör man alltid gå tillbaka till där man började, till sina rötter. Han har också varit starkt kritisk till Hollywoods ungdomsfixering och bristen på nyanserade filmer. Detta ledde till att han i konservativa Utah grundade Sundance filmfestival 1978, den viktigaste plattformen för amerikansk independentfilm.

– Det har alltid varit tufft för indiefilmer, och är det fortfarande. Precis som politiken drivs filmbranschen av pengar och indiefilmer får in erbarmligt lite. Och överlever därmed inte länge. De tvingas ta en hårdare och obekvämare väg. Men det är en viktig väg som jag är fast besluten att ta, säger Redford som tack vare Sundance ha kallats indiefilmens gudfader. Han anses ha ritat om kartan för amerikansk film.

Utan Sundance hade vägen säkerligen varit gropigare för filmskapare som Paul Thomas Anderson, Quentin Tarantino, Steven Soderbergh och David O Russell. Deras debutfilmer såg alla dagens ljus på festivalen. Men trots att Redford fortfarande är festivalens frontfigur är han i dag mindre entusiastisk till sitt skötebarn. Med festivalens växande framgångar har marknadskrafterna tagit över, vilket går emot grundidén.

– Det har blivit för stort. Vi riskerar att förlora själen i vad den en gång gav sig ut för att vara. Så jag funderar på hur vi kan förändra.

Men ånger är inget för Redford. Sundance och hans filmer är resultatet av ren nyfikenhet. Han har beskrivit sina roller som ”verkliga amerikanska killar” som kämpar mot oförsonliga krafter.

–  Jag ångrar ingenting, jag har tyckt om att göra mina filmer, av olika anledningar. I ”Butch Cassidy och Sundance Kid” fick jag vara fredlös, rida på häst och göra mina egna stunt. Jag tackade nej till ”Mandomsprovet” (1967), många undrade varför. Men jag vill inte göra något som jag inte känner för. Jag triggas av filmer som berättar om mitt land. Det komplexa land som jag växte upp och bor i.

Om man är nyfiken på världen runt omkring finns det alltid en ny berättelse som vill bli hörd.

Redfords karriär och mytomspunna engagemang för oberoende filmskapande avtar inte. Han fortsätter att låna ut sin stjärnstatus för mindre kommersiella filmer. Han slår vakt om sin integritet, en nyfiken gentleman. Som skådespelare gjorde han nyligen sin mest sårbara och krävande prestation då han som enda person i bild, utan ord, stirrar döden i vitögat i havsdramat ”All is lost” (2013). Storyn är enkel, formen unik.

– Jag tror att det som driver mig är en förundran över det okända. Det får mig att göra det jag gör, bli uppeggad, bli utmanad. Om man är nyfiken på världen runt omkring finns det alltid en ny berättelse som vill bli hörd. Det är dem jag vill berätta.

Robert Redford
  • Robert Redford föddes 18 augusti 1936 och växte upp i ett multikulturellt Los Angeles-område. Han bor numera i en skidort i Utah och i New York.

Foto: Hanna Dunér

  • Han började sin skådespelarbana i tv-världen i början av 60-talet och fick sitt filmgenombrott med ”Barfota i parken” (1967) mot Jane Fonda. Två år senare blev han superstjärna över en natt tack vare ”Butch Cassidy och Sundance Kid”.
  • Bland hans mest kända filmer finns bland annat ”Blåsningen” (1973), ”Våra bästa år” (1974), ”Den store Gatsby” (1974), ”Alla presidentens män” (1976), ”Mitt Afrika” (1985) och ”Havanna”, där han spelade mot Lena Olin (1990), ”Ett oanständigt förslag” (1993), ”Mannen som kunde tala med hästar” (1998) och ”The company you keep” (2012).
  • Redford regidebuterade 1980 med det såriga familjedramat ”En familj som andra” som gav honom en Oscar för bästa regi. Han har också blivit Oscarsnominerad en gång för sin roll i ”Blåsningen” och fått ta emot en heders-Oscar (2002).
  • Han har bland annat även regisserat filmer som ”Där floden flyter fram” (1992), ”Quiz show” (1994), ”Mannen som kunde tala med hästar” (1998), ”Lejon och lamm” (2007) och ”The conspirator – mordet på Abraham Lincoln” (2010).
  • Redford har sedan 60-talet varit en flitig miljöaktivist och är engagerad i amerikanska indianers rättigheter.
  • Time Magazine myntade begreppet ”indiefilmens gudfar” efter att Redford varit med och grundat Sundances filmfestival som såg dagens ljus 1978 i Salt Lake City i delstaten Utah. Senare flyttade festivalen till Park City, äger rum varje år i januari och har blivit Nordamerikas mest betydelsefulla filmfestival.
  • I samma veva grundade Redford även den icke-vinstdrivande organisationen Sundance Film Institute som blivit en central punkt för många av världens indiefilmsregissörer. Namnet Sundance är taget efter Redfords rollkaraktär i ”Butch Cassidy och Sundance Kid”.

Källa: Imdb.com