Fyra frågor till DN:s filmredaktör Helena Lindblad som tycker att Guldbaggejuryn haft många bra film att välja mellan, men att nomineringarna är för få.
Bjuder Guldbaggejuryn på några överraskningar?
– Både ja och nej. 2009 var ett ovanligt starkt filmår så juryn har haft mycket bra att välja mellan. Det finns en tradition att välja publikfilmer framför smalare projekt och så är det även i år. Det är konstigt att ”Man tänker sitt” inte finns med överhuvudtaget och att varken ”Apan” eller ”Flickan” är aktuella i ”bästa film”-kategorin.
Just i år känns tre nomineringar rätt snålt, det borde ha varit fem för att ge filmåret rättvisa. Det är dock roligt att juryn tänkt feministiskt för en gångs skull. Alla tre filmerna som har chans att bli årets bästa film har intressanta och spännande kvinnoporträtt i huvudrollerna – och två av tre, ”Prinsessa” och ”I taket lyser stjärnorna” är regisserade av kvinnor.
Vilka är de mest givna nomineringarna?
– Noomi Rapace som bästa kvinnliga huvudroll i ”Män som hatar kvinnor”, bästa foto-nomineringen till Hoyte van Hoytema för ”Flickan” och så faktiskt alla tre dokumentärerna som är suveräna och som bjuder på viktiga samtidsanalyser och samtidshistoria alla tre.
Kan du förhandstippa några vinnare?
– ”I taket lyser stjärnorna” har en god chans med tanke på nomineringarna och Noomi Rapace lär vara en självskriven vinnare.
Vad betyder en Guldbagge för de som vinner?
– Allt för en liten, smal film av en debutant som fortfarande går på bio och nästan ingenting för en internationell kioskvältare som ”Män som hatar kvinnor”. Generellt sett anses det viktigare inom filmbranschen än utanför.