Wong Kar-Wai gästar Stockholms filmfestival med sin återvunna 90-talsfilm "Ashes of time redux". Regissörens hittills första och enda martial arts-film tog fyra år att restaurera. Nicholas Wennö träffade honom i Cannes och ger en bakgrund till hans originalitet.
- Det har varit som att leta efter en försvunnen släkting. Men nu har vi äntligen lyckats uppnå det vi ville göra redan för femton år sedan. Att spela in i Kina i början av 1990-talet var ett äventyr både när det handlade om budget och restriktioner. För mig var det mycket tillfredsställande att bli färdig, säger Wong Kar-Wai på en hotellstrand under Cannes filmfestival i våras.
Hongkongregissören dyker som vanligt upp med sina två vanligaste attribut på jobbet - svarta solglasögon och tuggummi. När "Ashes of time" hade premiär 1994 blev det en kommersiell flopp där få lyckades greppa den snåriga handlingen där Lesley Cheung spelade ett slags agent som hyrde in olika sorters prisjägare i den kinesiska öknen.
Restaureringsarbetet började som en räddningsaktion för att bevara filmen för eftervärlden men slutade med att Wong Kar-Wai skapade en delvis ny version som fick epitetet "redux". Hela processen kan liknas vid ett detektivarbete där det handlade om att samla in bitar av filmen från distributörer över hela Världen - från Asien till Frankrike och Chinatown i San Francisco.
Wong Kar-Wai växte upp med kung-fu-dramer i radion där samma skådespelare spelade alla roller och hemmagjorda ljudeffekter med munnen. Wong Kar-Wai lade till en berättarröst i "Ashes of time" för att åskådaren också ska "lyssna" på filmen.
- Men det jag gillar med martial arts-genren är att det bara finns absoluta värden - gott eller ont. Man slipper hålla på med vardagsbekymmer som att betala hyran eller livets detaljer. Allt handlar om hur bra man kan slåss. Genren tycks vara mest populär när samhället är i kris eller fungerar dåligt, säger Wong Kar-Wai.
När originalet spelades in var både regissören och skådespelare som Tony Leung, Maggie Cheung och Lesley Cheung relativt okända. Likaså fotografen Christopher Doyle som jobbat med Wong på "Days of being wild".
- Chris visste absolut ingenting om martial arts-genren, hade aldrig jobbat i Kina och skulle plötsligt skapa en värld i en grotta. Vi gjorde något ganska vilt och experimentellt med genren, men han hade nytta av erfarenheterna när han senare fotograferade "Hero", säger Wong Kar-Wai.
Hur har du förändrats som regissör sedan dess?
- Jag har lärt mig att man måste ha tålamod. Jag har jobbat på "Grandmaster" i tolv år, en film om Bruce Lees tränare som utspelar sig i Hongkong i slutet av 50-talet. Vi började spela in "Lady from Shanghai", men den har skjutits på framtiden när Nicole Kidman är gravid. När man bär en film i huvudet för länge så ändrar den helablevtiden karaktär, man börjar om på nytt, säger Wong Kar-Wai och försäkrar att de svarta solglasögonen inte ska ses som någon världsfrånvänd gest:
- Nej, det är bara en jobbgrej och handlar inte om att skapa distans. Ni kan fortfarande se mina ögon och jag kan se era, säger han och beklagar sig lite över utvecklingen:
- Att vara regissör är mer komplicerat i dag än på 1990-talet. I dag måste man vara inblandad i så många fler led i processen från porduktionsdetaljer till marknadsföring. Jag har varit på en nonstop pr-turné för "My blueberry nights" och säger samma saker hela tiden.
En av standardfrågorna handlar om varför han inte följt lämmeltåget från Hongkong till Hollywood.
- Hollywood intresserar inte mig, det intresserar er. Om det finns ett skäl så kan jag göra film där, men det gör det inte. Men jobbet är detsamma oavsett var man befinner sig. Att spela in i "Blueberry nights" i USA är samma sak som att spela in i den kinesiska öknen för "Ashes of time". Materialet kommer alltid i första hand.
Vilken av dina filmer är du mest förtjust i?
- Jag gillar dem alla.