För sju år sedan vann Roy Andersson Cannes-juryns specialpris för "Sånger från andra våningen". I år är han visserligen inte med i slaget om Guldpalmen (filmen visas i sektionen "Un Certain Regard") men är ändå på ett strålande tävlingshumör.
- Jag tror att det är svårt att slå den här filmen faktiskt, hehehe, ler Roy Andersson som kom till Cannes direkt från det sista ljudarbetet med filmen.
Med "Du levande" fortsätter han att renodla sin högst personliga filmestetik.
Precis som i reklamfilmerna och "Sånger från andra våningen" fylls "Du levande" med gråbleka, glåmiga och olyckliga karaktärer som törstar efter gemenskap i stramt stiliserad retroscenografi. Filmen utgår från ett Goethe-citat som handlar om att ta vara på livet innan den mytologiska dödsfloden Lethes "iskalla våg slickar din flyende fot".
- Goethes existentiella fråga är filmens baston. Och jag skulle vilja tillägga: Du som lever, varför är du så snål mot dig själv och andra? Att jobba för att andra människor ska bli lyckliga är tyvärr helt ute i dag. Jag är fruktansvärt kritisk mot egoismen. Det är ovärdigt att dö förmögen utan att ha delat med sig, säger Roy Andersson.
- Häromdagen sa en fondmäklaren i Dagens Industri att "det är sunt att vara girig". Sådant kan man säga i dag, men jag vet inte om han är tillräckligt bildad för att veta att girighet är en av de sju dödssynderna, hehehe.
"Du levande" spelandes in under fyra år och kostade 40 miljoner. "Sånger från andra våningen" bestod av 46 scener under drygt 90 minuter, "Du levande" hinner avverka 57 scener på samma tid.
- Så det händer lite mer denna gång. "Sånger..." tog upp stora tunga frågor om individuell och kollektiv skuld. "Du levande" är mer jordnära och roligare, säger han och kan inte låta bli att skratta när han tänker på sin film.
"Du levande" saknar handling och huvudpersoner. Ändå återkommer vissa rollfigurer; en flicka som diggar en ung hårdrockare, en medelålders kvinnlig alkoholist, medlemmar i en umpa-umpaorkester. En man mardrömmer om bombplan som sveper in över sin stad, en annan man avrättas i elektriska stolen för att han krossat porslin och en desillusionerad psykiatriker har tröttnat på att försöka hjälpa "elaka människor" att bli lyckliga och skriver ut starka piller - "jag har det minsann inte så roligt själv".
Roy Andersson ser sig som en folkbildare med hjärtat till vänster. Hans minns fortfarande när han såg Vittorio De Sicas neorealistiska klassiker "Cykeltjuven" på en fritidsgård i Göteborg.
- Det känns som om jag tagit över stafettpinnen från De Sica och Luis Buñuel - att föra det allvarliga budskapet vidare - utan att vara tråkig. Det krävs ett enormt underhållningsarbete för att hålla barbariet borta.
Han är debattlysten och säger att han ska ta strid mot anti-intellektualismen i filmkulturen och "fientligheten mot det klara tänkandet" så fort han kommer hem. Över en cafe créme hinner han också såga Hollywooddramaturgins järngrepp om svenska film, liberalismen, kriget mot terrorismen som sidsteppar rättstänkandet, new-age-flum, de hårda domarna mot Göteborgsdemonstranterna, och lite till.
Det finns något besatt över Roy Andersson. Han medger att han är ett kontrollfreak som vägrar att sluta förrän han är helt nöjd. Rekordet i antalet omtagningar var 118 för en reklamfilm för ketchup.
- Men Chaplin gjorde 234 på en enkel snubbelscen i "Guldfeber", så jag ligger ändå i lä. Men livet är kort och jag hatar att fuska med min tid, säger han.
Har du dödsångest?
- Man börjar väl få. Men eftersom jag är 64 så känner jag att tiden är utmätt. Jag har inte tid att åka runt ett år och göra pr för den nya filmen. Men däremot ska det bli fantastiskt kul att försöka tränga igenom mediebruset i Cannes. Hehe.