Johan Jonason fick nyligen pris på Göteborgs filmfestival, en miljon kronor för bästa kortfilm, ”Dance music now”. Johan Jonason Långfilmsdebuterade med ”Behandlingen” 2009. Har gått Mejan och Chelsea Art College.
– Jag trivdes aldrig med att stå ensam i en ateljé. På Chelsea gjorde jag massor av videokonst och fick efter några år behovet att göra spelfilm. Jag fick lära mig hantverket genom att prova och göra filmer som helt enkelt inte var något vidare. Jag tycker det är konstigt att man på filmskolor börjar med att lära sig den rent tekniska delen om hur en filmproduktion går till innan man ens vet vad man vill göra. På konstskolor tvingas man först och främst formulera sina idéer, säger Johan Jonason.
Han tycker sig kunna ana att filmer av konstnärer ofta är lite mer personliga än de som är gjorda av personer som gått på filmskola. Det kan beror på, menar Anna Byvald, att en examensfärdig konstelev vanligtvis har arbetat i många år med sitt konstnärskap. En filmskoleelev lägger i stället ned den mesta tiden på att lära sig hantverket.
Johan Jonasons nästa projekt är en långfilmsdokumentär med titeln ”New music in China”. Den handlar en svensk och en kinesisk musiker som tillsammans ska spela in ett soundtrack för paradigmskiftet när Kina om några år tar över ledartröjan från USA.
Måns Månsson regisserade långfilmsdokumentären ”H:r landshövding” och har varit fotograf på snart bioaktuella ”Avalon”. Har gått Mejan:
– Jag sökte till både film- och konstskolor. På konstskolorna var jag välkommen. Men jag har aldrig ställt ut på galleri. Vill man som jag göra film är biorummet en överlägsen visningsform. En black box i ett galleri kommer aldrig i närheten. Visst måste man kunna hantverket när man gör film, men den delen måste inte ha så stor plats. Se på mig, jag har filmat ”Avalon” utan att vara fackansluten filmfotograf. I dag finns andra ingångar till film än ”skrået” man förr var tvungen att tillhöra.
Axel Petersén debuterar som långfilmsregissör med ”Avalon”, gått på filmskola i Prag och fem år på Mejan:
– Film är ett medium alla kan prata om. Jag får en publik som annars inte skulle se det jag håller på med. ”Borde inte du gå på konstskola?” sa de på filmskolan i Prag och vice versa på Mejan. Först 2003 gjorde jag en film för att övertyga mig själv om att jag faktiskt kunde. Även ”Avalon” var en utmaning, att göra något så brett som en långfilm. Men jag gör ingen knivskarp skillnad mellan galleri och bio, det jag gör härnäst blir en utställning.
Stefan Constantinescu är aktuell med sju korta spelfilmer varav den ena är ”Middag med familjen”, håller på med sin första långfilm med arbetsnamnet ”Viking Line story”. Har gått Måleriakademin i Bukarest och Mejan i Stockholm.
– Jag älskar att berätta historier och letar efter en mindre elitistisk publik. Konstpubliken brukar vara konstnärer och några till, jag behöver tala till flera människor. Jag känner mig inte så bekväm i konstvärlden, den är för mycket av spekulation och flum. Och när alla kan göra sin egen videofilm hemifrån på datorn ger jag mig själv det svåra uppdraget att arbeta i 35 millimeter och med stor budget.
Fia-Stina Sandlund, aktuell med en Strindbergtrilogi baserad på ”Fröken Julie”, tre 90-minutersfilmer där Alexandra Dahlström spelar huvudrollen. Har gått på Konstfack i Stockholm.
– Jag har kommit att arbeta mer och mer med narrativ. Därför är jag intresserad av långfilmsformatet där jag kan berätta en längre historia. Formatet är ju klassiskt med strikta dramaturgiska regler som man kan arbeta mot eller med. Och något har hänt i Sverige, film som varken är supertraditionell eller superkommersiell når ut på biograferna.