Wong Kar-Wai har kallats allt från "Asiens Godard" och "abstrakt impressionist" till "världens mest romantiska filmskapare". Vi har plockat isär regissören bit för bit.
Hembygdspoeten
Wong Kar-Wai är Hongkongs egen hovpoet som gör bilddikter om alienation. Många menar att hans nostalgiska filmer bäst speglar Hongkongs schizofrena förvandling efter det historiska avtalet mellan Margaret Thatcher och Deng Xiaoping på 80-talet. WKW:s filmer är ofta tillbakablickar till barndomens förlorade värld, rollfigurer tyngs av minnen och melankoli. Nostalgitripperna till 60-talets Hongkong började redan i debutfilmen "Days of being wild" där Leslie Cheung försöker förföra Maggie Cheung till stilfull rumbamusik. Den hypnotiska "In the mood for love" var ett försök att återskapa 1962 års Hongkong direkt ur minnet; radioskvalet som mixade kinesisk och västerländsk musik, färgstarka kinesiska klänningar och besjälade mahjongspel. Uppföljaren "2046" är en stilfull sorgesång över Hongkongs öde, där titeln anspelar på året då den forna brittiska kronkolonin till fullo uppgår i Kina.
Separationsfobikern
Separationsångest, förlust och förlorad kärlek går som en röd tråd genom WKW:s filmer. I "2046" försöker Tony Leung glömma Maggie Cheung från "In the mood for love" med hjälp av one-night-stands, poker och sprit. I martial arts-filmen "Ashes of time" dricker Tony Leungs krigare ett slags magiskt vin som suddar ut minnen. Wong Kar-Wais fixering vid separationer och förlust kan spåras direkt tillbaka till barndomen. Han föddes i Shanghai 1958, men kom till Hongkong med sin mamma fem år senare för att återförenas med sin pappa. Syskonen blev däremot kvar på det kinesiska fastlandet mitt under Maos brinnande kulturrevolution. Under en lång period kunde familjen enbart kommunicera med brev.
Den obotlige romantikern
Wong Kar-Wai är alltid på kärlekshumör även om hans filmer bevisar att det är oftast är sexigare och mer stilfullt med kyskhet och återhållsamhet än nakenchocker. Så gott som alla filmer är kärleksvariationer oavsett om den är återhållen, passionerad eller alienerad. I en DN-intervju förklarade han att varje ny film bara är ännu ett kapitel i samma film, från debuten "Fallen angels" till "My blueberry nights" med Norah Jones och Jude Law som spelades in i USA. Från den komplicerade gayrelationen mellan Tony Leung och Leslie Cheung i "Happy together" till den omöjliga kärleken mellan Leung och Maggie Cheung i otrohetsdraMat "In the mood for love".
Festivalstjärnan
Att Stockholms filmfestival lyckats locka hit Wong Kar-Wai är en fjäder i hatten. I filmkretsar hälsas Wong Kar-Wai som lite av en exotisk och hipp popstjärna - omfamnad av alla från Quentin Tarantino till Cannes-generalen Gilles Jacob. WKW har tävlat om Guldpalmen fyra gånger, 1997 blev han den första kinesspråkiga regissören som vann pris för bästa regi ("Happy together"). I Cannes brukar den evigt tuggummituggande regissören dyka upp på stranden med sina svarta solglasögon. Med sin utpräglade stilkänsla skänker Wong Kar-Wai rätt sorts konstnärliga glans. Fansajten wongkarwai.net lanserar sig till exempel själv med devisen "Because we have taste".
Perfektionisten
Det är nog bara Roy Andersson som slår Wong Kar-Wai när det handlar om pedanteri. Wong Kar-Wai slarvar aldrig med detaljer. WKW är en deadlineknarkare och beslutsneurotiker som tar god tid på sig och alltid blir klar i absolut sista stund. Det var bara distributörerna som inte skrattade åt branschskämtet att titeln "2046" syftade på det egentliga premiäråret. "Filminspelningar är farliga eftersom det till 90 procent handlar om väntan", har WKW sagt. Under årens lopp tycks hans tankar ha ändrat så mycket skepnad att de har mycket lite med de ursprungliga idéerna att göra. "2046" var till exempel tänkt som en operainspirerad, högteknologisk framtidsvision med återblickar, men blev i stället en lågteknologisk sextiotalsvisit med framtidsblickar. Men den självironiska WKW har åtminstone sjukdomsinsikt: "Jag är alldeles för farlig för Hollywood. Ingen vågar satsa pengar i fem år för att göra 'Spiderman' med mig".
Popdiggaren
Musiken spelar en huvudroll i WKW:s filmer. I "Fallen angels" lämnar Leon Lai Mings kontraktsmördare sin assistent (Michele Reis) med ett mynt och instruktioner om att hon ska spela låt nummer 1818 i jukeboxen med titeln "Wang Ji Ta" ("Glöm honom"). I "Happy together" blandade han allt från Frank Zappa med den argentinske tangovirtuosen Astor Piazzolla och brasilianske sångaren Caetano Veloso. I "Chungking express" möts Leslie Cheung och Tony Leungs kärlekskranka poliser vid ett snabbmatställe för att spana in Maggie Cheungs servitris till tonerna av The Mamas and the Papas "California dreamin'", i "2046" går Nat King Coles "The Christmas song" varm, "In the mood for love" är döpt efter Bryan Ferrys coverversion. 2002 regisserade WKW en musikvideo med Tony Leungs duett med Niki från soundtracket till "In the mood for love". Har även gjort musikvideon på DJ Shadows "Six days". Till "My blueberry nights" värvade han världsstjärnan Norah Jones i huvudrollen.
Celluloidknarkaren
WKW är besatt av celluloid men har aldrig gått i någon filmskola. I stället hittade han fram till regissörsstolen genom en examen i grafisk design vid Hong Kong Polytechnic College och som manusförfattare för teve. Wong Kar-Wai har en helt egen stil, men är samtidigt full av referenser till filmhistorien. Den lysande debutfilmen "As tears go by" (1988), en rått gangsterdrama från 80-talets Hongkong, var till exempel inspirerad av Martin Scorseses "Mean streets". I en DN- intervju för fem år sedan förklarade han: "Filmen är min himmel. Jag vet inte varför, men mitt liv är helt fokuserat på mina filmer. Kanske har vi filmskapare problem som vi försöker glömma, kanske är Världen alltför ful just nu." Men WKW har även försökt glömma genom att göra reklamfilm för Dior, BMW och Motorola.
Improvisatören
Wong Kar-Wais arbetsmetod har alltid legat närmare Colin Nutley än Ingmar Bergman. Några detaljerade manus existerar sällan eller aldrig. Filmerna tycks födas ur ögonblicket, improviseras fram, färgas av skådespelarnas personligheter. Genombrottsfilmen "Chungking express" spelades in som en impulshandling under efterarbetet med "Ashes of time". I en intervju med Newsweek berättade hovaktören Tony Leung att regissörens arbetsmetoder är extremt frustrerande: "För nybörjare är det rena tortyren." Å andra sidan pratar den brittiska Hollywoodstjärnan Jude Law nyfrälst om "organiska skapelseprocesser" och att Wong Kar-Wai hjälpt honom att hitta ljuset. I "My blueberry nights" fick varken han eller Norah Jones något manus att hålla sig till - taktiken var att personkemin mellan Jones och Law skulle sakta förvandlas till kärlek mellan deras rollfigurer. Själv hävdar han att hans icke-linjära sätt att berätta är inspirerat av den argentinske författaren Manuel Puigs roman "The Buenos Aires Affair".