- Vi får inte en chans att skapa bra publiksiffror för våra biografer, säger kulturchef Gunno Sandahl.
Han menar att Svensk filmindustris monopolliknande ställning på den svenska biomarknaden gör att filmdistributörerna anpassar sig efter SF:s behov av antal filmkopior och planering av biografernas utbud.
- Det är klart, vi är ju inget kommersiellt gångbart alternativ, så varför skulle de förhandla med oss. Men som det nu är får vi repiga kopior när SF spelat färdigt filmerna på sina biografer, tre fyra veckor efter premiärerna, säger Gunno Sandahl.
Det gör det svårt för Folkets hus och parker att dra publik till sina 222 biografer, varav största delen till skillnad från SF Bios finns på småorter.
- Tanken från SF:s sida är att alla ska åka in till närmaste storstad och se filmerna på SF:s Filmstaden.
Han har två exempel på hur han anser att SF Bio missbrukar sin ställning. I Malmö har Folkets hus och parker satsat stort på en kvalitetsfilmsbiograf, Spegeln. Den konkurrerar med SF:s Filmstaden och Royal. Spegeln visar inte filmer som nya Bondfilmen eller andra storfilmer, utan snarare Jan Troells "Maria Larssons eviga ögonblick" och Woody Allens nya film, det är nischen.
- Troells film var en självklar Spegelnfilm. Vi har bråkat och bråkat och bråkat med Sandrews för att få vara med på premiären, samtidigt som Filmstaden, men vi fick till slut ett besked om att vi skulle få gå upp med "Maria Larssons eviga ögonblick" tio dagar efter Filmstadens premiär.
På samma sätt är det med Woody Allens film.
- Vi får inte konkurrera med Filmstaden och visa att Spegeln är en fantastisk biograf. Detta är ett exempel på när SF Bio i makt av sin marknadsposition kan säga så här till distributörerna: ja, men om ni ska gå upp med en kopia till i Malmö, då minskar vårt underlag till Filmstaden då kanske vi inte kan bjuda er den stora salongen i Filmstaden.
Sandahl poängerar att även om exemplet ovan gäller Sandrews så riktar sig kritiken mot alla distributörer. Han anser att all film som fått stöd från SFI ska ställas till alla biografers förfogande.
De svenska filmdistributörerna som DN kontaktar säger samstämmigt att å ena sidan får de ut sina filmer som de vill utan att behöva anpassa sig till SF Bio. Å den andra sidan medger de att det inte är bra med en så stark marknadsposition som SF Bio har och att det vore bra med fler aktörer.
Eftersom marknaden är satt ur spel menar Gunno Sandahl också att kommunerna i högre utsträckning bör ta ansvar för att hålla liv i den lokala biografen.
Regissören Jan Troell kritiserade i gårdagens DN att svenska filmer inte når ut till biograferna. Även om det inte finns några stora tydliga tendenser i statistiken det senaste året ger Svenska filminstitutet honom rätt i att kopiorna blir färre för mellanstora svenska filmer.
- När det gäller svenska mellanfilmer ser det ut som om antalet kopior minskat under ett par års tid, från cirka 40 till 20 per film, säger Linda Zachrison på Svenska filminstitutet.
Vilken sorts filmer handlar det om?
- Troells, till exempel.
SF Bio förnekar kategoriskt att de skulle motarbeta kvalitetsfilm.
- Tvärtom, ungefär en femtedel av vår repertoar är kvalitetsfilm. Vi har åtagit oss att visa all svensk film som får stöd av SFI, där känner vi vårt ansvar, säger Thomas Runfors, informationschef på SF Bio.
Är det bra med en så stark marknadsställning som SF Bio har?
- Ur näringsperspektiv är det bra för vi kan trygga sysselsättning och vi kan investera i nya biografer. Det finns ingen lönsamhet i att vara två biografägare på små och medelstora orter.
Håller du med om att SF Bio i kraft av sin ställning sätter agendan för hela biomarknaden?
- Jag vill inte påstå det, men det är klart att vi har en stark förhandlingsposition. Sedan är det ju distributören som bestämmer hur många kopior en film ska tas fram i. Utav de 25 kopior som gjorts på "Maria Larssons eviga ögonblick" har vi 13, resten är ute på andra biografer.