Nu normaliseras den annorlunda outsidern på tv och film. Våra nya hjältar har alltsomoftast någon typ av diagnos.
Socialt avtrubbad, hyperfokuserad och lite allmänt svår. Där har vi receptet för en framgångsrik rollkaraktär år 2011. Amerikanerna insåg snabbt hur ”likeable” en kärv figur som Lisbeth Salander faktiskt är, utan det minsta gulligull, och i veckan var skådespelaren Rooney Mara i Stockholm för att berätta om sin tolkning av rollen. Samma dag hade nya tv-serien ”Homeland” premiär på SVT. I den får vi följa CIA-agenten Carrie Mathison, spelad av Claire Danes, som utöver alla yrkesrelaterade hinder också måste brottas med sin egen bipolära diagnos.
I svensk-danska serien ”Bron” blottar huvudkaraktären Saga Norén, spelad av Sofia Helin, sitt uppenbara Aspergers syndrom. Inte helt olik den tidigare succén från Danmark, ”Brottet”, där kriminalaren Sarah Lund också visar upp en utstickande personlighet som troligen skulle locka fram en handfull diagnoser från psykiatrin.
Även amerikanska humorserien ”The Big bang theory”, som just nu visas på Kanal 5, bjuder på två rollkaraktärer med uttalat Aspergers syndrom.
Vad beror det på att manusförfattare på båda sidor av Atlanten, och Öresundsbron för den delen, väljer att ge sina karaktärer – och främst kvinnliga sådana – någon typ av diagnos? Hans Rosenfeldt är en av författarna bakom ”Bron”, vars första säsong avslutades i veckan på SVT. Han ser en trend i rollkaraktärer med diagnoser, men menar att det inte var något han tänkte på då karaktären Saga Norén skrevs redan år 2006.
– Vi fick höra att hon var lik Lisbeth Salander, men det hade jag inte tänkt på själv innan, säger Hans Rosenfeldt.
Varför valde ni att diagnostisera Saga Norén med asperger?
– Det gjorde vi inte. Hade vi sagt att ”det här är en kvinna med asperger”, så hade vi varit tvungna att göra allt rätt enligt diagnosens regler. I stället tänkte vi bara att hon var en person med total avsaknad av social kompetens, någon som inte förstår ironi till exempel. Men nu har vi fått många positiva reaktioner från just föreningar för personer med asperger.
Hur påverkas handlingen av att en huvudkaraktär tycks ha en sådan diagnos?
– Det ger lite mer spänning till historien eftersom man inte vet hur hon kommer att reagera i olika situationer. Hennes personlighet ger också viss möjlighet till humor, vilket jag tycker thrillers ofta saknar.