Religion har alltid varit en viktig del av Jonas Gardells liv. Han har skrivit flera böcker i ämnet och blivit hedersdoktor i teologi på Lunds universitet. Nu fortsätter han sin religiösa resa i tv-serien ”Åh, herregud! ”.
Det började tidigt. Som fyraåring läste Jonas Gardell ut Bibeln för första gången. En barnanpassad version förstås, men han läste den om och om igen, lärde sig historien utantill och kunde sitta och diskutera religion med äldre människor i timtal.
- Jag var extremt lillgammal och väldigt förtjust i mitt eget bibelkunnande. Och jag är exakt likadan idag. Särskilt lillgammal, säger han.
Den 2 mars är det premiär på SVT för Jonas Gardells nya tv-program "Åh, herregud!" där han i åtta halvtimmeslånga avsnitt ska behandla ämnet religion ur ett kristet perspektiv. Men också ur sitt eget. Religionen har varit en central del av hans liv ända sedan födseln.
Hans föräldrar var baptister, gick regelbundet i kyrkan och satte honom i kyrkans småbarnsskola. Där lärde han sig att vara hängiven sin religion.
- När jag skulle be aftonbön skulle det helst göras på kalla stengolv med bara fötter och ben för att man liksom skulle lida lite, säger han och skrattar åt minnet.
Men med åren började grubblerierna växa fram. Vem är Gud egentligen? En dag kunde Jonas Gardell inte längre förstå att den gud som hans kyrka predikade om kunde orsaka allt lidande i världen.
- När jag var 15 år bestämde jag att jag ville fortsätta tro, men inte tillhöra kyrkan längre. Så jag gick ur. Typiskt mig. Jag levde sedan många år utan församling. Men jag saknade gemenskapen, så för ungefär tio år sedan återvände jag till kyrkan.
Många av Jonas Gardells verk har handlat om religion. Senast de genretänjande religionsvetenskapliga böckerna "Om Gud" och "Om Jesus" som båda har "sålt hur mycket som helst" enligt författaren själv. I "Åh, herregud!" vill han lotsa oss vidare genom den kristna historien på en rad olika sätt. I ett avsnitt besöker han kristendomens vagga i Israels och Palestinas öken. I ett annat berättar han om varför hans mammas livsvilja tynade bort.
- Jag vill att programmet ska fungera som en söndagsskola. Folkbildande helt enkelt.Men om det är bra eller inte, det vette fåglarna. Det enda jag vet är att det finns en avsändare, att det är väldigt gardellskt.
Har du inte sett det själv?
- Jo, men bara i klipprummet. Då satt jag så intensivt och försökte få klippen att svänga och rytmen att stämma. Jag var för nära för att få en riktig känsla för det faktiska resultatet.