Budgeten är på 32 miljoner kronor, en ganska blygsam summa för en långfilm. Men varje krona ska utnyttjas, säger producenten Kristina Åberg på produktionsbolaget Atmo och fortsätter:
- Vill man göra en film med höga konstnärliga ambitioner och våga göra oväntade, vansinniga saker, då är det viktigt att det finns oberoende kreatörsstyrda bolag som vårt.
För "Metropia" har Atmo uppfunnit en ny teknik med hjälp av en relativt billig programvara, Adobe After Effects.
En animation noir kallar de den. Stilen är en mix av Terry Gilliams dystopiska bildfantasier i filmen "Brazil", en Roy Andersson-värld och Yuri Norstein, ryssen som gjort den klassiska "Igelkott i dimma". Ett estetiskt språk som signalerar dystopi och både anknyter till surrealismens collagetradition och datorspelsvärlden.
I februari går Atmogänget in i en nybyggd animationsstudio i Trollhättan. Efter att ha arbetat med fotografering, design, röstinspelning och klipp kan man nu för första gången visa bilder som ligger till grund för filmen.
- Bilderna är uppbyggda i ett collage där vi har utvecklat en stil som suddar ut gränserna för vad som är collage och skapar en ny bild. Slutintrycket blir väldigt fotografiskt, säger Martin Hultman, art director och den som leder designarbetet.
Mycket av arbetet går ut på att få fram det övergivna, att ha sönder Globen, att patinera bostäder och kläder. På medarbetarnas skärmar i studion syns människor, tunnelbanevagnar, t-banestationer. Rogers hem i Farsta, med det slitna blågula HSB-märket knappt synligt bredvid porten, ser så bekant ut och ändå inte.
- Ja, vi arbetar med igenkänning, säger Martin Hultman och visar hur Vagn 2000, Stockholms t-banevagn med gula stänger och färgglada säten blivit ombyggd, grådaskig och sliten.
Man ändrar proportioner, förstorar eller "skalar upp" som David Giese, utbildad på Konstfack, säger framför en skärm med bilder på ett förortskök och Rogers och flickvännen Annas lilla vardagsrum med en soffa fylld av vita och rosa Hello Kitty-kuddar.
- Här skalar jag upp alla möbler så att det ser riktigt trångt ut. Just det här rummet är hopbyggt av nästan ingenting, ett bord, några stolar. Jag ändrar färg, lägger till skador och slitage. Rent tekniskt måste allt kunna tas isär för att figurerna ska kunna röra sig fritt framför och bakom möbler och rekvisita.
Till skillnad från surrealistisk collageteknik är varje bild i "Metropia" medvetet styrd från första sekund. Stillbildsfotografen Sesse Lind utrustades med ett bildmanus med varje kamerainställning och fotograferade under sommaren och hösten miljöer, karaktärer och attribut i städer som Stockholm, Berlin, Paris, Köpenhamn. I Paris till exempel vid metrostationen Trocadero handlade det inte bara om själva entrén till tunnelbanan utan trappan ned och vidare genom gångarna till perrongen.
Och på Götgatan i Atmos studio har åtta designer och konstnärer suttit och skapat miljöer och rollfigurer genom att manipulera och bygga om alla bilder i Photoshop. Efter det kommer layouten då karaktärer och attribut placeras in i sina miljöer.
Filmens människor fungerar ungefär som klippdockor och kan få nya hår, större ögon, skarpare drag och ledade armar och ben. Modellerna har man hittat på olika ställen som Kista galleria och Skärholmen. Huvudpersonen Roger, en vanlig kille med ett stökigt förflutet, är egentligen kock på ett ställe där Atmofolket brukar äta lunch. Nina, som Roger möter i tunnelbanan, en glamorös kändis som han känner igen som fotomodell, hittade man i en sminkaffär.
Parallellt med bildarbetet har man gjort ljudarbetet, ljudeffekter, musik och röster.
- För rösterna har jag valt internationella skådespelare med en stark integritet i sig själva, säger Tarik Saleh.
- Juliette Lewis, som gör den största kvinnliga rollen Nina, är en fantastisk skådespelare och en ikon för mig efter "Natural born killers" och "Cape fear" som jag växte upp med.
- Vincent Gallo ser jag som en av världens tio bästa tio skådespelare med ett enormt register. Jag såg honom först i Emir Kusturicas "Arizona dream" och hans egen "Buffalo 66". Jag har haft honom som drömkandidat hela tiden, även om han anses stökig i branschen.
- Flera av oss som jobbar med filmen är ju gamla graffitimålare, även Vincent Gallo. Vi har vuxit upp i den urbana skogen och tunnelbanan var vår lekplats, där fann man alla myter, säger Tarik Saleh.
Handlingen utgår från ett antal bilder som Tarik Saleh hade i huvudet:
Affärsmannen Ivan Bahn har köpt upp Europas 48 tunnelbanenät och byggt ihop dem till ett enda nätverk och lyckats genomföra EU-visionen rent praktiskt. Men på samma gång har han löst upp det förenade Europas enskilda nationer, det finns inte längre några gränser och politikerna har förlorat all makt. Den fria rörligheten har givit affärsmannen enorma möjligheter, under jord bygger han en superstat.
Huvudpersonen Roger är den lille mannen, den motvillige hjälten. Han bor i en förort och det som gör honom speciell är att han tycker att tunnelbanan är djupt obehaglig. Roger hör en röst inne i huvudet som styr honom när han går ned i tunnelbanan. Därför undviker han den och väljer att cykla till jobbet i Kista även om det tar fyra timmar varje dag.
Men det dygn då filmen utspelas börjar med att Rogers cykel är stulen. Han blir tvungen att ta tunnelbanan och där nere upptäcker han något konstigt, han stöter på Nina, det förföriska reklamansiktet och blir indragen i en konspiration som sträcker sig ända upp till samhällets topp. Roger tvivlar på om han själv är riktigt frisk som hör röster. Det ska visa sig att det är systemet som är sjukt.
- Det är en väldigt skrämmande insikt om du förstår att det är fel på världen och inte på dig själv, säger Tarik Saleh.
Mystery, Hitchcock, film noir &
- Jag älskar sådana historier. Men jag är också skitskraj, jag klarar inte av att titta på en film som Roman Polanskis "Repulsion" - jag ser den utan ljud, bitvis, för att våga. Så jag tror att jag håller på att dealar med min skräck och mina paranoior genom "Metropia". På det sättet är den väldigt personlig.
En de stora fördelarna med att göra film är att man jobbar i grupp, säger Tarik Saleh. Han har alltid tyckt om att jobba på redaktioner.
- Först handlade det för mig och Kristina om att övertala människor att det är värt att satsa på en film, det tog väldigt lång tid. Nästa steg var att få alla medarbetare att tycka att detta är det viktigaste som finns.
- Man bygger nästan en sekt kring projektet - med kompositören, teknikerna, animatörerna. Och det är ganska ovanligt att få arbeta med så talangfulla människor som Fredrik Edin och Kristina Åberg, Martin Hultman och Isak Gjertsen, vår chefsanimatör från Norge.
Redan 2002 startade Tarik Saleh en animationsgrupp på produktionsbolaget. Gruppen gjorde framför allt korta animationer till Kobra som inslaget Read My Lips, Johan Söderbergs vilda politikercollage. Sedan föll det sig naturligt att gå vidare och göra en längre episk film med en teknik som man i dag utvecklat betydligt.
Men vägen dit har varit lång. Kristina Åberg, som förresten har fotograferats för en cameoroll som lik i filmen, säger att projektet kommer att ta minst sju år av hennes liv.
För att klara av det måste man känna en stark trygghet och ha en bra relation med varandra. De äger bolaget tillsammans och har jobbat ihop sedan 1996.
Liksom Tarik Saleh var Kristina Åberg med i gänget som gjorde det lovprisade ungdoms- och samhällsprogrammet "Elbyl", tv-succén som SVT-ledningen av oförklarliga skäl lade ned.
Tarik Saleh säger om Kristina Åberg:
- Det är stor fördel med en människa som är helt orädd som Kristina. Jag tror jag sett henne skrajsen två gånger sedan vi startade bolaget för åtta år sedan.