De flesta ser hennes skönhet, den genomskinliga persikohyn, de höga kindknotorna. Andra minns en röd spetsig näsa och tårfyllda ögon. I Berlin är hon blek, vacker och fnissig. Meryl Streep får stå för superstarglansen som varje större filmfestival måste hålla sig med. Tillsammans med George Clooney, som kom med "Syriana" om den amerikanska oljekorruptionen, representerar de filmglamour som bara USA kan leverera. Samtidigt står de för en öppen och tydlig kritik av Bushadministrationen på denna festival, som lyckas hålla sin profil som en verklighetsanknuten festival för politiskt intressanta filmer.
När Meryl Streep talar om "A prairie home companion" låter det nästan som när intellektuella i öststaterna och Sovjetunionen talade om konst och litteratur före murens fall: allt kunde läsas på två nivåer.
Det är en klurig film, skriven som en fiktiv historia, en fantasi om en radiostation som läggs ned 1974 av en religiös affärsman. Radioprogrammet "A prairie home companion" finns och leds fortfarande av Garrison Keillor som skrivit filmen.
I filmens enkla handling har Garrison Keillor placerat flera av sina sketchfigurer: privatdeckaren Guy Noir spelad av Kevin Kline, de sjungande cowboyerna Dusty och Lefty, spelade av Woody Harrelson och John C Reilly. Meryl Streep och Lily Tomlin är de countrysjungande systrarna.
När någon säger att filmen kan ses som en sång över det USA som försvunnit, säger Meryl Streep:
- Jag menar att den inte handlar om de oskuldsfulla åren, utan det är Amerika just nu. Kanske är det svårt att förstå för en europé att en radioshow som heter "A prairie home companion" fungerar på en mycket subversiv nivå. Man kan uppfatta den på en ytlig nivå, bli glad och underhållen. Men under ytan ligger en mycket stark åsikt som Garrison Keillor för fram. Den talar lågmält med sofistikerad oskuld. Hans största publik finns på Manhattan och samtidigt lyssnar man på den i Södern och i Mellanvästern. En ulv i fårakläder.
- Jag tror att den här filmen lokaliserar det bästa inom oss och den gör det genom musik och humor. Jag lyssnar på "A prairie home companion" och jag är en sofistikerad blaserad tjej som bor i New York City, säger hon lite självironiskt.
- Alla de här melodierna, som "Red river valley", är ju sådana som vi känner från vår uppväxt, även om Garrison Keillor har skrivit nya texter.
- Jag kände mig fri att göra vad jag ville med den här rollen. Hon och hennes syster är två gamla arbetshästar som sjungit country hela sitt liv. Jag gillar att spela roller som hon, kvinnor som är lite förbisedda, blommor vid vägkanten, och stå upp för dem på något sätt.
- Men mest såg jag fram mot att spela mot Lily Tomlin. Jag har verkligen älskat henne sedan jag var tonåring och hon var stjärna på teve, vi såg henne i "Laugh in". Att möta henne var som att möta en gammal vän. Vi fick kontakt med en gång och tog med Lindsay Lohan, som spelar min dotter, i vår lilla cirkel.
- Jag tror att min rollfigur är lite förvirrad av sin dotter. En tonåring som skriver dikter om självmord, men egentligen vill sjunga count-ry. Men det är lätt att känna ömhet inför dessa unga kvinnor som överdramatiserar sin ångest. Allt de känner, känner de så intensivt. Och jag älskar dem, denna lilla Lindsay Lohan. Jag ville bara hålla henne i min famn och säga: Lev några år till och allt kommer att bli bra.
På frågan om huruvida Meryl Streep minns någon av de 50-tal roller i filmer och teveserier hon gjort med särskild tillfredsställelse svarar hon: "Jag går aldrig bakåt. Men när jag stöter på mig själv på teve, som i "Manhattan" (Woody Allen -79) häromdagen, då kommer jag ihåg hur fet jag tyckte att jag var. Hur jag tyckte att kläderna stramade, hur fruktansvärd jag såg ut, att min näsa var för lång.
- Och så tittar jag på filmen och inser: hon var ju vacker, vad pratade hon om. Så vi slösar en massa tid på att vara missnöjda med oss själva, helt i onödan.
Hon har kallat sig själv en "tractor-actor", en skådespelare som är beredd att göra lite av varje.
- Hela mitt liv har jag varit beroende av andra, av regissörer och vad de haft att erbjuda. Jag har inte stått på scenen, för jag valde ett komplicerat liv med fyra barn, det tar tid. De har alltid ett eget drama. Men nu håller de på att bli vuxna, de är mellan 14 och 26 år.
Det hon ser fram emot nu är att stå på en teaterscen igen: i sommar spelar hon huvudrollen i Brechts "Mor Courage", en gratisföreställning i Central Park. Tony Kushner har gjort en ny bearbetning. Det är samme Kushner som skrev "Änglar i Amerika" för teve där Meryl Streep spelade inte mindre än fyra roller: en rabbi, Ethel Rosenberg, Hannah Porter Pitt samt Australiens ängel.
- Att gå på teater på Broadway kostar minst hundra dollar. Men när människor vet att vi spelar gratis för dem och stjärnhimlen kommer de med en helt annan lyhördhet. Och "Mor Courage" är den största antikrigspjäs som någonsin skrivits!