Alice
Alice är nitton år, nästan vuxen och på väg att giftas bort med en tråkmåns i Tim Burtons film, där hon spelas av Mia Wasikowska. I boken ”Alice i Underlandet” är hon sju år, i verkligheten var Alice Liddell tio år när Charles Lutwidge Dodgson hittade på sagan. Både i den nya filmen och i den gamla boken har Alice identitetsproblem. Vem är hon?

Kaninen
Den vita kaninen som nervöst tittar på klockan är egentligen inte med så mycket i boken ”Alice i Underlandet”, men han har blivit en av de tydligaste symbolfigurerna eftersom det är honom Alice följer efter. Han är också en motvillig tjänare till den röda drottningen. I Tim Burtons film spelas han av Michael Sheen och har fått en större roll än i boken.

Hattmakaren
Han kallas inte för ”den galne hattmakaren” i Lewis Carrolls bok, det är tebjudningen som är galen. Men uttrycket ”mad as a hatter” kommer från att hattmakare på den tiden använde kvicksilver vid hattillverkning, och kunde bli förgiftade – med bland annat hallucinationer som följd. Johnny Depp spelar honom i filmen, där han har en större roll än i boken.

Den röda drottningen
Egentligen finns den röda drottningen bara i ”Alice i Spegellandet”. Men Tim Burton (och många andra med honom) har blandat ihop den röda drottningen (som spelas av Helena Bonham Carter i en lätt animerad variant, med förstorat huvud) med Hjärter Dam från ”Alice i Underlandet”, hon som ropar ”Off with his head!” gång på gång. Båda är ganska otrevliga damer, i alla fall.

Den vita drottningen
Den vita drottningen är också från boken ”Alice i Spegellandet”, där hon lever baklänges. Först skriker hon ”Aj! Aj! Aj!”, sen sticker hon sig i fingret på sin brosch, sen är hon glad igen. Det är också hon som i boken säger det ofta citerade ”Ibland har jag trott på ända till sex omöjliga saker före frukost”. I Tim Burtons film spelas hon av Anne Hathaway och har fått en ganska annorlunda roll än i boken.

Hasselmusen
Musen är en Dormouse på engelska, vilket kan vara skälet till att han sover hela tiden (på latin är ’dormire’ att sova) under den galna tebjudningen i ”Alice i Underlandet”. Sen stoppar hattmakaren och marsharen ned honom med huvudet före i tekannan. I filmen är han en ilsken liten krigare, och hans röst görs av Barbara Windsor.

Kålmasken
Kålmasken sitter på en stor svamp i ”Alice i Underlandet” och röker vattenpipa. Det har tolkats som drogreferenser, men snarare har Dodgson använt sig av ätande och växande/krympande som klassiska barnboksinslag. Kålmaskens dialog med Alice i boken är en obetalbar filosofisk diskussion. I Tim Burtons film är det Alan Rickman som är rösten.

Hjärter Knekt
I boken ”Alice i Underlandet” har Hjärter Knekt bara en biroll, när han står anklagad för kakstöld i en absurd rättegång där Alice börjar växa okontrollerat. I Tim Burtons film spelas han av Crispin Glover och har blivit ett tämligen obehagligt överhuvud för den röda drottningens armé.

The Cheshire cat
På svenska har han oftast fått heta Klockarkatten. Han dyker upp då och då och pratar med Alice, och försvinner snabbt. När Alice i boken klagar på att han försvinner för hastigt börjar han långsamt blekna bort, så att grinet är kvar sist av allt. I filmen är det Stephen Fry som står för hans röst.

Tweedledee och Tweedledum
De är två tjocka bröder i ”Alice i Spegellandet”, som går med armarna om varandra, talar i mun på varandra och kramar om varandra så snart tillfälle gives. Egentligen kommer deras namn från en lekfull brittisk barnvers, ett nursery rhyme, om två bröder som ”agrees to have a battle”. Lewis Carroll gör dem till spegeltvillingar, nästan en och samma person. De spelas i filmen av Matt Lucas.

Bandersnatch
Något överraskande har bandersnatchen fått en större roll i Tim Burtons film, som en överdimensionerad hundlik varelse. I Lewis Carrolls böcker nämns bandersnatchen bara i bisatser, dels i dikten ”Jabberwocky” (och jabberwockyn har också blivit ett monster i filmen) dels i ”Snarkjakten”. Klart är att Carroll har tänkt sig bandersnatchen som ett slags monster.