Nästan hälften av de svenska hushållen har två tv-apparater eller mer. De flesta står i vardagsrummet, "tv-rummet", föräldrarnas sovrum eller i barnens sovrum. Förvånansvärt få står i köket.
Där står i stället en radioapparat. Den är allt mer sällan på.
Intresset för morgon-tv är samtidigt större än någonsin, åtminstone bland dem som gör tv. Fler och fler använder förvisso webb-tv (än så länge mest yngre män), det vill säga tittar på tv när de själva vill. Webb-tv-tittandet är så att säga per definition inte särskilt stort om mornarna.
Sveriges Television lägger mycket krut på sina morgonsändningar, TV 4 likaså. "Vakna med the voice" i Kanal 5 har gjort morgon-tv under ett år, i förra veckan började TV 6 sända "Rix morronzoo". De två sistnämnda är radio i tv, man direktsänder från en radiostudio, lurarna käckt på svaj.
Det är ett slags nöd-tv, i brist på annat, det är röda lappar och extrapris på allt de har att komma med. Jag säger inte att det är hundra procent dålig tv, men det blir under alla omständigheter sämre radio respektive sämre tv när man tvångsmässigt spär ut det. Den där loja stilen som fungerar i radio blir krystad i tv.
Tittar man under några dagar enbart på "Vakna med the voice" och "Rix morronzoo", och sedan vänder tillbaka till SVT och TV 4, är det som att gå från sent nattsudd till en morgonmässa. SVT och TV 4 har renodlat sina välartade magasinsformer, det är mer och mer konsumentjournalistik, tittarna guidas systematiskt, dag för dag, genom bok- och filmfloden. Mat, vin, sport, nöjen och politik skall penetreras med samma uppriktighet. Det är ombonat och mysigt, hejhej, gomorron gomorron. Hon har en sjal svept omkring sig, lite småkallt så här tidigt. Han är trevligt klädd. De sitter nära varandra.
Kanal 5 och TV 6 är Sodom och Gomorra, Gert Fylking i "Rix morronzoo" skall garantera en generellt låg nivå på skämten (han gör ingen besviken i det avseendet), hans motsvarighet i "Vakna med the voice" är till exempel sidekicken Jakob Öqvist. Redaktionen vill inte ge intryck av att de nyss stigit upp för din skull, snarare att de över huvud taget inte har gått och lagt sig. De kommer direkt från efterfesten.
SVT och TV 4 har fått lugnande, Kanal 5 och TV 6 går på tjack.
De är också lika som bär sinsemellan: SVT och TV 4 värderar nyheter på samma sätt, pratar i samma tonfall, uppför sig väl, man har borstat tänderna och kammat sig. Taxibilarna med samma gäster går inte sällan i skytteltrafik mellan de olika tv-husen. Har man missat en kasse mellan Chelsea och Bordeaux kan man snabbt som ögat slå om till den andra kanalen och få se den där. På minuten.
I veckan zappade jag friskt mellan "Vakna med the voice" och "Rix morronzoo" - de läser flitigt kvällstidningar, morgontidningar, veckotidningar (precis som alla redaktioner), extremt många gånger hade de fastnat för exakt samma notiser, samma skvaller, samma kändisar, samma nonsens. Ibland läste de högt ur en tidningstext, ibland refererade de till samma text - men drog helt olika slutsatser. Ett slags journalistik tombola, om man nu vill vara så generös att man talar om journalistik.
Ändå finns det mycket som skulle kunna vara bra, de skulle inte bara kunna vara ett alternativ, de skulle till och med kunna vara ett bra alternativ. Men det har de aldrig tid med. De är alltid på väg någonstans, tror inte att de på fullt allvar kan fånga någons intresse. Det är ett slags nöjesjournalistik totalt utan självförtroende.
Bäst av alla är Josefin Crafoord ("Vakna med the voice"), det är som om hon hört en viss typ av logementhumor till döddagar, hon har stått i grabbgeggan så länge att den inte längre berör henne. Hon är närmast irriterande oberörd, det tillgjorda och tillrättalagda tycks ha gått ett helt varv runt henne, hon är helt nollställd och originell på alldeles eget vis. Bra.