I vår kommer SVT att göda – eller kanske grusa – uppskruvade storstadsbors fantasier om hur bra allt ska bli, bara familjen flyttar ut på landet.
Nya realitysåpan ”Drömmen om landet” spelades in under fem veckor i somras då fyra Stockholmsfamiljer fick prova på hur kul det egentligen är att vara mjölkbonde och att driva B & B i Östergötland, krog på Gotland eller en bensinmack i skärgården.
Samtidigt som längtan till naturen blomstrar växer befolkningsgapet mellan storstad och glesbygd. I dag skriver DN på nyhetssidorna om att gapet nu är rekordstort. De unga som en gång flytt till staden flyttar aldrig tillbaka oavsett om de glesa kommunerna lockar med ny industri, verkar det som.
Inte ens det gamla bondelandet Kina går längre att lita på. För första gången är det nu fler som bor i stan än på landet, rapporterar kinesiska statistiker. Bara under förra året fick den ekonomiska utvecklingen 21 miljoner kineser att dra in till stan.
Snart bor hela världen i storstäder, eller 6,5 miljarder. I fattiga länder pågår lantarbetarnas massflytt till förslummade megametropoler.
Men i Sverige, där folkomflyttningarna skedde för hundra år sedan, sätter vi oss nu framför tv:n och drömmer om ett liv på landet.
I ”Drömmen om landet” tar till exempel Nina Borgström och hennes familj över en mjölkbondes gård i fem veckor. I uppdraget ingår att leverera ekomjölk till ett mejeri.
– Jag har aldrig drömt om att få bo på landet. Jag vet vad som krävs om man ska få det att gå ihop ekonomiskt. Dessutom vet jag att barnen skulle bli isolerade utan alla kompisar, säger hon.
För maken däremot, Christof Borgström, som har hoppat av jobbet på ett storföretag och som nu söker andra alternativ, har det varit en tänkbar möjlighet.
Nina Borgström, som arbetar på ett stort arkitektkontor, fortsätter:
– Drömmen om landet handlar egentligen om att längta efter mer tid. Det vet jag att du inte får på landet om du måste försörja dig.
– Jag tror i stället att kommunikationsnäten måste utvecklas så att städernas yta utvidgas. Det måste bli lättare att ta sig snabbt in till stan för alla som vill bo en bit utanför.
Då skulle kanske storstadsbons frustration minska. Ett annat sätt är att odla inne i stan, på kolonilotten eller som i allt fler nybyggda områden – på taket.
Det rena fantasifrossandet har redan pågått ett tag i andra kanaler. TV 8 har kört BBC-såpan, ”En plats på landet”, som visas på dagtid i Storbritannien. Här handlar det inte precis om utförsäkrade som försöker få ordning på tillvaron. I stället är det familjer som får hjälp att hitta något nytt att skryta med. Det handlar snarare om ännu mer konsumtionsfrossa än om något hållbart och alternativt. I de här familjerna är ekologiskt och närproducerat som lyxig lök på laxen.
Hos konkurrenten Kanal 9 går den brittiska långköraren ”Ett nytt liv på landet” från Channel 5 där utpumpade storstadsbor hittar huspärlor som platsar i ett livsstilsmagasin. Här måste dock ägarna hålla i plånboken, lyckan kan inte köpas med bara pengar.
I SVT:s realityserie, som är ett originalformat, får deltagarna anstränga sig lite.
– Det är ju definitivt inte de som flyttat från Flen till Stockholm som säger att de drömmer om ett liv på landet, säger Axel Adamo, på produktionsbolaget Titan, som gjort serien för SVT.
– Drömmen handlar ju egentligen om att längta till något annat. För småbarnsfamiljer som springer i ekorrhjulet handlar det om mer tid och om att få vara tillsammans, fortsätter han.
Om han ska jämföra med något så blir det TV 4:s ”Drömmen om Italien” där ett par familjer fick tävla om att få driva ett Bed & Breakfast i Toscana.
Gemensamt för alla tv-serierna är dock att det definitivt inte rör sig om att rädda glesbygden. I den här genren hamnar väl däremot TV 4:s ”Bonde söker fru”. För om det är några som kan rädda glesbygden, så är det kvinnorna, brukar forskarna säga.
Ta till exempel de thailändska kvinnorna som får stendöda norrländska byar på fötter igen med sina företag.
Annars får de tömda kommunerna hoppas på nyanlända, från till exempel Somalia, som ser till att gammelmormor får vård.
Vi andra kollar på tv, läser en tidning – eller gör som bandet Glesbygd’n som nynnar norrländsk vemodsreggae, men stannar definitivt i stan.