Den ene drömmer om att ringmärka alla fåglar i världen och göra dem fridlysta. Den andre vill leva ett liv som präglas av ett barnsligt jublande "tjohooo".

Redan i inledningsscenerna av "Pangpangbröder, 53 scener från en barndom" utkristalliseras två personer med helt olika mål och inställning till livet. Inåtvände Gustav blir så småningom längst i sin klass, utåtriktade Oskar är född kortvuxen, det som med medicinska termer kallas för achondroplasi.

Oskar och Gustav är nio år gamla när Axel Danielson köper en liten dv-kamera och bestämmer sig för att börja filma tvillingarna. Redan från början sätter han upp ramarna, projektet ska pågå i tio års tid och inspelningen vara helt kompromisslös - allt ska med.

– De har accepterat det för att de har känt att det här är på djupaste allvar. Jag tycker att de har gjort en så otrolig insats genom att låta sig bli filmade hela tiden, säger Axel Danielson.

Filmmaterialet blev till sist omkring 200 timmar långt. Klippningen var svårast. Till slut valde Axel Danielson att helt frångå traditionell dramaturgi och i stället utgå från 53 enskilda scener ur brödernas liv. Kriteriet var att de alla skulle kunna stå för sig själva.

– Det är nästan ett etiskt val, säger han.

Hur menar han då? Axel Danielson säger att det hade varit förmätet av honom att leverera en färdig berättelse om brödernas barndom, att det inte hade känts ärligt och sant. I "Pangpangbröder" följer i stället händelserna på varandra i kronologisk ordning, på ett lika fragmentariskt och skenbart osammanhängande sätt som livet självt.

– I ett helt år arbetade vi med klippningen med en annan dramaturgi och en mer storytellingbaserad film. Då var pojkarna väldigt artiga och tyckte det var okej, men det var först när den fick den här formen som de tyckte att det var riktigt bra och sade "det här känner jag igen mig i".

Bröderna hade sista ordet vid klippbordet, men i slutänden var det inga scener som försvann. Allt det som pojkarna en gång hade tyckt var pinsamt – den första fyllan, bråken och anklagelserna som hör tonårstiden till - upplevdes inte alls som lika genanta när bröderna passerat 20-årsstrecket.

En viktig utgångspunkt var också att Oskar och Gustav skulle skildras på samma sätt, att fokus inte skulle ligga på att problematisera Oskars längd.

– Jag har velat att man ska uppleva Oskar som en person som inte i första hand är kortvuxen. Han har precis samma bråk med mamman och samma drömmar som Gustav. Man fattar att skillnaderna i hur man blir behandlad finns där, men det har varit viktigt att inte göra en film där det hela tiden ligger i förgrunden.

I dag bor Oskar i Malmö och jobbar bland annat med telefonförsäljning, Gustav är precis på väg till Nya Zeeland för att klippa får. Just nu har Axel Danielson inga tankar på en ny film om sina systersöner.

– Men det vi visar här är bara en skärva, ett utsnitt av de tio år som gått. Det är en haiku om deras uppväxt, trots att det finns material till en hel roman. Det som är med har valts ut med största möjliga omsorg.