Mördaren närmar sig med stormsteg. Den jagade kvinnan hittar en mobiltelefon. I desperation ber om hon hjälp. Hennes öde avgörs av besökarna i biosalongen. Nej, det är inget skämt - den första interaktiva skräckfilmen är här.
För en och en halv månad sedan var SVT och nafsade i liknande territorier. I ”Komedikväll direkt”, som leddes av Kristian Luuk, fick tittarna rösta på tre olika pilotavsnitt till nya tv-serier. I potten? Möjligheten att få spela in fler avsnitt.
DN:s tevekrönikör Johan Croneman var inte förtjust: "SVT har fått pippi på att låta tittarna välja, rösta, delta. Man skulle ju kunna se det som ett slags tittarvänlighet, ett sant demokratiprojekt" - - - "Man kan ju också se det som ett utslag av en alltmer uttalad ängslighet i hela företaget. Kvalitet, ja, det är väl det som drar flest tittare ..?"
Just den interaktiva underhållningen är på framfart på många fronter samtidigt. Som DN tidigare berättat har "Idol"-skaparen Simon Fuller sjösatt den webbaserade realitysatsningen "If I Can Dream" där tittarna kan kommunicera med deltagarna via sociala nätverk som Facebook, Myspace och Twitter.
Frågan är om inte det tyska produktionsbolaget 13th Street tar priset. De har gjort "Last Call" som utger sig för att vara den första interaktiva skräckfilmen. Publiken i biosalongen har nämligen möjlighet att kommunicera med rollfigurerna på bioduken.
Enligt en instruktionsvideo på Youtube - komplett med basig voiceover - ska det gå till på följande vis: När man köper en biobiljett får man skriva upp sitt mobiltelefonnummer. Under filmens gång kommer sedan rollfigurerna att hamna i blodiga knipor, varefter de ringer upp personer i publiken för att få råd.
Genom ett program för röstigenkänning kan personen på duken ta till sig vad personer i salongen säger, vilket sedan får direkta konsekvenser för handlingen. Det finns alltså flera alternativa fortsättningar inspelade. Men det väcker en hel del frågor om hur många alternativ som krävs. Och vad hindrar publiken från att ge sämsta tänkbara råd. Typ, "låtsas att du är osynlig och kolla om mördaren kan se dig ändå". Kan bli en väldigt kort film.
Hur som helst, vilken film publiken i slutändan får se avgörs, lite krasst, av vilka personer som de ser den med (se klippet nedan).
Så, vad är då detta? Tankarna går till en billig gimmick med ett Bäst-för-datum som, säg, 60-talets "luktfilm". Eller kan det, rent av, vara fröet till en teknisk utveckling som på sikt kommer att infiltrera alla tänkbara filmgenrer? Där vi som publik, i stället för att bli ombedda att slå av våra mobiler, håller dem krampaktigt i näven från ruta ett. Allt för att undvika kreativ soppatorsk inne i salongen.
Ska den sårade hjälten överleva eller inte? Någon i publiken avgör. Ska kärleksparet få varandra till slut? Någon i publiken avgör. Ska de spela in en uppföljare på stubben? Någon i publiken avgör.
Ja, fortsättning lär följa...