Tv-serien om sex, vänskap och fantastiska skor tog hela världen med storm. När filmen ”Sex and the city” kom för två år sedan var den efterlängtad och hyllad. På torsdag har uppföljaren Sverigepremiär - men recensenterna jublar inte.
Det första avsnittet av "Sex and the city" visades i USA den sjätte juni 1998. Serien om de fyra väninnorna som pratade ohämmat om sex, som shoppade - mycket och dyrt - och som dyrkade singellivet, väckte genast reaktioner. Serien ansågs från början vara antifeministiskt skräp, men undan för undan vann "Sex and the city" allt fler tittare och redan efter första säsongen var den en av den prestigefulla kanalen HBO:s mest omtyckta serier.
– Jag recenserade de första tre avsnitten för BBC 2 och jag gillade verkligen inte serien.(...) Med tiden blev den något helt annat. Den visade självständiga kvinnokaraktärer, något man sällan ser i tv, säger Natasha Walter, författare till boken "Living dolls: The return of sexism" till The Times.
Sammanlagt visades sex säsonger av "Sex and the city" innan serien lades ner i februari 2004. En hel värld av fans grät när serien gick i graven. Fyra år senare kom filmen "Sex and the city". Trycket på biljetterna var stort, förväntningarna ännu större. Och med tämligen bra recensioner och en publik som rusade till biograferna spelade filmen in över 330 miljoner kronor.
Med ett sådant resultat är det förstås ofrånkomligt att det görs en uppföljare. I den nya filmen, med Sverigepremiär på torsdag, åker Carrie och hennes tre väninnor till Abu Dhabi på semester. I Sverige har inga recensioner sett dagens ljus ännu. Men de utländska är inte nådiga.
"Jag vill inte lämna en biograf och känna att jag blivit retad, nedvärderad och sparkad i ansiktet. Jag vill inte fyllas av förtvivlan över Hollywoods oförmåga att porträttera kvinnor i komedier som något annat än självcentrerade bebisar med bröst", skriver Hadley Freeman i The Guardian.Och så är debatten om kvinnosynen i "Sex and the city" tillbaka där den började för tolv år sedan.