Vampyrer, kärlek och världssuccé

Det hela började oskyldigt med att mormonen, hemmafrun och trebarnsmamman Stephenie Meyer vaknade i sitt sovrum i Phoenix, Arizona, med den gångna nattens dröm på näthinnan. Drömmen handlade om en vampyr som blir kär i en flicka. Meyer, som aldrig skrivit tidigare, satte sig vid datorn och skrev. Tre månader senare var ”Twilight” färdig.

Uppmuntrad av sin syster letade hon adresser på internet och skickade i väg sitt manuskript till femton förlag och agenturer. Nio av dem svarade med ett ”Tack, men nej tack”, fem svarade inte alls och en agentur, Writers House, kunde tänka sig ett möte. Writers House höll en auktion och förlaget Little & Brown & Company köpte rättigheterna till en trilogi för 5 miljoner kronor.

I dag har "Twilight"-böckerna sålt i 85 miljoner exemplar; ”Så länge vi båda andas”, den sista delen i "Twilight"-serien, sålde i 1,3 miljoner exemplar under de första 24 timmarna i USA; den lilla hålan Forks i Washington, där handlingen utspelar sig, svämmar över av unga turister, Barack Obama läser böckerna med sin dotter och Meyer har en årslön på 350 miljoner kronor. Man kan anta att de fjorton förlag som tackade nej i första vändan känner sig som Dick Rowe på Decca Records kände sig efter att ha tackat nej till The Beatles.

"Twilight"-böckerna handlar om tonårstjejen Bella som flyttar till Forks och blir ihop med skolans snygging, vampyren Edward. Deras förhållande kompliceras av att han är rädd för att han ska bita henne. Än mer komplicerat blir det av att Bellas vän Jacob, som är varulv, också är förtjust i henne. "Twilight" är ett smäktande triangeldrama.

Succén för ”Twilight” är ett faktum men frågorna kvarstår: Vad beror denna enorma popularitet på? Vad är det som fått miljontals tjejer runt om i världen att plöja serien, vuxna kvinnor också för den delen, titta bara på hemsidan twilightmoms.com? Varför är kombinationen vampyrer och tonårsproblem så vinnande? Förklaringarna är flera.

Johanna Lindbäck, en av bloggarna på Bokhora.se, tror att lockelsen ligger i att Meyer dragit kärlekshistorien till sin spets. I andra ungdomsromaner frågar sig tjejerna: ”Sa jag något konstigt, har jag fula kläder, kommer hans kompisar att tycka om mig?”. I ”Twilight” frågar sig Bella: ”Kommer vi att kunna leva tillsammans eller kommer han att äta upp mig?”

Yvonne Leffler, professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet, menar att den här sortens böcker i hög grad svarar mot våra existentiella funderingar. Hon arbetar nu inom ett forskningsprojekt som undersöker hur massmediala fiktionsformer som romantik, skräck, fantasy och kriminal­fiktion kan fungera som ett rum dit vi vänder oss för att få ”svar på våra livsfrågor och få hjälp med att göra de rätta livsvalen”.

– "Twilight"-serien handlar om att stå på gränsen till vuxenlivet, att närma sig det sexuella, men den rör också vid klassiska tonårsfrågor som: ”Vad är meningen med livet?”, ”Vad händer när jag dör?”, ”Finns det något som är övernaturligt?”

En mer uppenbar lockelse med "Twilight"-serien är förstås den vackra vampyren Edward Cullen. Han lyckas med konststycket att vara den äldre belevade mannen (han är drygt 100 år), den unge omtänksamme high school-killen och den djuriskt driftstyrde besten – i en och samma person. Dessutom är han, på grund av sin kärlek till Bella, beredd att åsidosätta sina egna drifter.

– Det är ett tilltalande drag i en tid när unga kvinnor känner krav på att vara fysiska och sexuella, samtidigt som de matas med historier om fysiskt våld och våldtäkter. Här handlar det i stället om kärlek, själarnas gemenskap, vilket kanske är vad många längtar efter.

Är det något som Meyer har lyckats med så är det att hitta balansen mellan trygghet och spänning, menar Per Magnus Johansson, docent i idé- och lärdomshistoria, psykoanalytiker och ordförande i Sveriges psykologförbunds etikråd.

– Edward är lagom farlig, lagom ömsint. Och historien erbjuder en viss fara, en viss osäkerhet, men man vet att det kommer att gå bra till slut. Här kan man närma sig vuxenlivets faror i en lagom komfortabel stol, säger Per Magnus Johansson.

En mer övergripande förklaring till succén är att ”Twilight” är en del av det segertåg som serieformatet gjort under 2000-talet. "Harry Potter", "Millennium"-trilogin och "Twilight"-serien har slagit ner som bomber i förlagsvärlden. I samma anda har amerikanska tv-bolag valt att satsa sina pengar på tv-serier i stället för långfilmer. Tusentals sidor eller 50-talet avsnitt erbjuder större möjlighet att knyta an till karaktärerna och gå upp i den värld som är deras. Och eskapism är, för den som inte förstått det ännu, 2000-talets absoluta innedrog.

Smått revolutionerande är också det faktum att "Twilight"-serien ger oss historien om den töntiga tjejen som snärjer den populära killen. Historier om det motsatta förhållandet, om den manlige glasögonormen som får cheerleadern, kan vi till leda. Vi har sett det i mängder av amerikanska filmer, som exempelvis ”Amercian pie”, ”Knocked up” och nya ”I love you, Beth Cooper”. Och inte minst, om än i förfinad tappning, i alla Woody Allens filmer.

– Alla vi kvinnliga läsare som känner oss halvtöntiga kan identifiera oss med Bella, säger Johanna Lindbäck.

Bella är den person som det finns mest delade meningar om bland fansen. Bland vissa väcker hon ont blod. ”Det mest orealistiska med serien är inte vampyrerna, det är att Edward kan bli kär i någon som Bella”, säger en väninna svartsjukt. ”Om hon åtminstone kunde vara rolig eller smart. Eller cool som Lisbeth Salander. Men hon är bara otacksam, tråkig och butter. Ett riktigt mähä.”

Psykolgen Per Magnus Johansson tycker det är fascinerande att Bellas karaktär är så pass komplex att den lånar sig till flera tolkningar. Yvonne Leffler tycker till skillnad från min väninna att Bella är modig, att hon är ”tjejen som kan”.

– Hon vågar umgås med vampyrer, hon vågar gå emot sin pappa när han förbjuder henne att träffa Edward. Hon tar ansvar för sina val och hon är mer mogen än sin mamma, som inte kan ta hand om sig själv.

Det är inte bara Bellas karaktär som delar läsarna i olika läger. När böckernas stil och idéinnehåll debatterades här i DN i fjol var tongångarna hätska. Var böckerna subversiva eller sexistiska? Var de hyfsat välskrivna eller stilistiskt urusla? Var de kyska eller erotiska?

– Det är den dubbelheten som gör serien så spännande. Böckerna uppmanar till diskussion för att könsrollerna både negeras och bejakas. Den speglar vår komplexa tillvaro, säger Yvonne Leffler.

Och visst lever vi i en tid där feminismen är mer utbredd än någonsin, samtidigt som dokusåpornas Barbie och Ken defilerar i långa rader.

Att Stephenie Meyers böcker skulle bli hånade av kritiker var närmast givet. Att blanda skräck och romantik, två genrer med låg status är att göra det svårt för sig. Och litteratur som tilltalar en kvinnlig läsekrets, som romantik och chicklit, blir automatiskt nedvärderad, ibland oförtjänt, ibland inte.

– I det här fallet är det bara att jämföra med Harry Potter, som i min mening har mindre litterära kvaliteter än "Twilight"-serien, men som ändå blivit mer ansedd, säger Yvonne Leffler.

När det gäller det eventuellt skadliga i att läsa "Twilight"-serien är man långt ifrån överens. Vuxna har alltid oroat sig över ungdomars konsumtion av allt från serietidningar, till skräckfilm och tv-spel. Steven Pinker, psykologiprofessor vid Harvard, undersöker i boken ”Ett oskrivet blad och andra myter om människans natur” (Natur & Kultur) den forskning som gjorts kring skräpkultur och dess eventuella påverkan på barn och ungdomar. Han hittar inga övertygande belägg för att exempelvis konsumtion av våldskultur skulle göra oss våldsamma, utan ser i stället det påståendet som en ovanligt livskraftig myt i en annars så statistikbaserad värld.

Johanna Lindbäck är inte det minsta orolig över att unga läsare skulle ta skada av att läsa "Twilight"-serien. Ungdomar är mycket smartare än så, menar hon. Lindbäck jämför med att hon tittar på en romantisk komedi på Kanal 5 en söndagskväll – avkopplande, lättsmält och inte särskilt depraverande.

När Johanna Lindbäck läste den förs­ta boken med en gymnasieklass förra året försökte hon diskutera de tveksamma elementen, som till exempel Bellas hjälplöshet och Edwards styrka, men eleverna menade att de hörde till handlingen. Det hade varit en annan sak om Edward var en människa, sa de, men han är en vampyr och vampyrer är starka och ibland ofrivilligt hårdhänta.

– De flesta människor lär sig skilja på fiktion och verklighet vid tre fyra års ålder, säger Yvonne Leffler.

Lotta Olsson, DN:s barnkulturredaktör, är mer kritisk. Hon har svårt att tro att vuxna skulle vara lika entusiastiska över att barnen slukar "Twilight"-böckerna om de själva hade läst dem.

– I de första delarna smyger Stephenie Meyer med sin högerkristna syn, men handlingen i sista boken är minst sagt svårsmält med kvinnomisshandel och en extremt osmaklig anti-abort-syn.

Medan diskussionerna om böckerna fortsätter skriver Stephenie Meyer vidare. Hon är i dag 35 år, är medlem i The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints, dricker inte alkohol och har aldrig sett en barnförbjuden film. Skriver gör hon i sitt hem med de tre sönerna springande runt benen. Inget eget rum här inte. Hennes man, ”Pancho”, som hon varit gift med sedan de båda var 21, har sagt upp sig från sin redovisningsbyrå och blivit hemma­man.

Och produktiviteten är det inget fel på. En uppföljare till hennes nya vuxenroman ”Genom dina ögon” (B Wahlströms) är redan på gång och hon har skrivit de första kapitlen på en spökhistoria under arbetsnamnet ”Summer House”. När delar av den efterlängtade ”Midnight Sun”, som skulle ge Edwards perspektiv på "Twilight­"-historien, läckt ut på nätet, blev Meyer så sårad och uppriven att hon sköt upp utgivningen på obestämd tid och la i stället ut delar av texten på sin hemsida.

Den nya filmen, ”New moon”, har premiär på fredag, både här och i USA. John ”Chris” Weitz (som gjorde ”About a boy”) står för regin och Kristen Stewart fortsätter att spela Bella och Roberts Pattinson Edward. Meyer säger på sin hemsida stepheniemeyer.com att hon dragit sig undan pressen men att hon förra fredagen gjorde ett undantag för att prata om den nya filmen hos Oprah Winfrey, för att Meyer, sitt bombastiska språk troget, är så ”glad och hänförd och överraskad ” över filmatiseringen.

Att hålla fansen nöjda är svårt, menar Stephenie Meyer. ”Vad jag än gör kommer folk att bli arga på mig”, säger hon till Entertainment Weekly. Men det brukar lösa sig. Hon påminner om att nätet kokade av vrede när Robert Pattinson fått rollen som Edward, men att bloggarna i dag skriver sånt som ”När Gud skapade Robert Pattinson, var det bara för att imponera.”

Pattinson har sedan premiären på den förra filmen tagit "Twilight"-hysterin till en ny nivå. Själv säger han sig vara förfärad över all uppmärksamhet. Vart han än går skriker tonårsflickor ”Edward” och drar och sliter i honom tills han blöder. På den inofficiella listan över världens mest ansatta kändisar skulle Pattinson hamna på en stadig andraplacering efter Barack Obama.

Att säga att det finns lika många tolkningar som det finns läsare är i det här fallet möjligen en överdrift. Men uppenbart är att det här finns mer att hämta än snygga vampyrer och snubblande tonåringar. Den fras som oftast återkommit under mina intervjuer är: ”Hon är smart den där Meyer.”

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut