Över en miljon tittare följde det första avsnittet av dokusåpan ”Ullared”. Mer än tre miljoner svenskar har sett åtminstone ett avsnitt av ”Färjan”. Vad är det som lockar oss att vecka efter vecka slå på tv: n och följa vanliga människors vardag på en arbetsplats?
- Det blir till en social teater där man iakttar och lär sig av hur deltagarna reagerar och agerar, säger Anna Edin, medieforskare vid högskolan i Gävle, till DN.se.
Hon menar att det är motståndspolerna som lockar. Att tittaren själv väljer att älska eller hata karaktärerna. Tittaren kan identifiera sig med eller ta avstånd ifrån deltagarna. Och det är tittaren som sätter omdömet; om det är en bra eller en dålig tv-serie. Sedan går det att pendla mellan dessa motståndspar utan att programmet själv talar om vad man ska tycka och tänka.
- Balansen mellan konstruktion och verklighet lockar, säger hon.
Varför presenteras "Ullared" som en dokumentär?
- För att verklighetsanspråket attraherar. Som tittare är man inställd på att det som visas är på riktigt.
Anna Edin pratar om vanlighet och verklighet. Om att dessa tv-serier visar upp vanliga människor som agerar på riktigt och vars handlingar får verkliga konsekvenser. Hon tror att det handlar om en längtan till vardagligheten samtidigt som man känner förakt inför det.
Hade succén blivit lika stor om serien utspelade sig på NK?
- Förmodligen inte, men då hade det nog satt igång andra sorters känslor.
Hon tycker att dokusåpan har förändrats. När ”Big Brother” och ”Expedition Robinson” blev för konstruerat och överdrivet gick man över till folkligheten. I ”Bonde söker fru” ville man samtidigt hjälpa till genom att ge bonden en livspartner.
- Gemensamt för dessa serier är att de skildrar en slags folklighet. Där ”Big Brother” representerar en urspårad vulgofolklighet representerar ”Färjan” och ”Ullared” en förställd folklighet.
Anna Edin menar att idén om det typiskt svenska triggar igång tittarna och får över en miljon svenskar att varje vecka följa tv-serien.
- Samtidigt har vi ett problematiskt förhållande till denna folklighet, annars skulle den inte väcka så många känslor, säger hon till DN.se.