Tillsammans med Anna Lena Ringarp försöker han räta ut frågetecknen om svenska språket, om ordens betydelse, förändring och påverkan.
Vilken är den mest udda fråga du fått?
– Det finns en del frågor man inte glömmer men det beror inte på själva frågan utan på hur breven är formulerade, säger han.
Fritt ur minnet citerar han ett: ”Jag har just kommit hem från en skräckseglats med mitt skämt till svåger vid rodret. Och nu undrar jag vilken betydelse ni ger ordet snedseglare.” Brevet var undertecknat ”Irriterad svägerska i behov av genmäle”.
– Sådana brev gör en på gott humör, säger Lars-Gunnar Andersson.
Man skulle kanske kunna tro att det är mest äldre människor som grunnar över svenska språket men så är inte fallet. En hel del av mejlskörden kommer från den yngre generationen.
– Brev från unga människor är av typen: Säg mig vad som är rätt och fel. Alltså rena kunskapsfrågor. Frågor från äldre personer är av typen: Jag vet vad som är rätt och fel men andra tycks inte veta det!
Avslöjas vår ålder av det språkbruk vi använder?
– Ja, det går att skilja en 60-åring från en 30-åring. Det som skiljer är ordval, meningsbyggnad och ordformer som till exempel ”iaktta” eller ”iakttaga”. Det senare skulle jag säga är en 60-plussare.
Kan man mer nu än tidigare mäta sociala skillnader i språket?
– Nej, jag skulle nog säga mindre. Även om språksociala skillnader finns kvar så var det nog lättare att höra skillnad på en arbetare och en tjänsteman för 50 år sedan än det är i dag.
Vad är det svåraste med svenska språket – för svenskar och för invandrare?
– För svenskar är det skriftspråket, hur det ska se ut i olika situationer. Talspråket är nästan inget problem såvida vi inte gör det till ett; som när de sociala kraven i olika situationer blir sådana att man inte klarar av dem.
– För dem som ska lära sig ett nytt språk är ordförrådet det svåraste eftersom man aldrig blir färdig. Sedan finns det uttalsproblem och de är ganska förutsägbara. Om man i sitt modersmål inte har långa och korta vokaler så är det ett elände att lära sig att det är en skillnad på att komma från Kina och att komma från Kinna.
Är språket nyckeln till att komma in i ett samhälle?
– Ja, men inte den enda nyckeln och det är inte garanterat att den fungerar men den är bra att ha. De finns de som säger att det viktigaste är att deras barn lär sig svenska ordentligt. Det är oftast invandrarföräldrar som säger det, sällan svenska föräldrar. De tar språket för givet men det kanske de inte alltid ska göra.
Hur kan man på bästa sätt utöka sitt språk?
– Genom att använda det i både tal och skrift, både prata och lyssna, läsa och skriva. Men att ta en promenad med farfar ute i skogen och vända på stenar och prata om vad som ligger där är precis lika viktigt för språkutvecklingen som att läsa böcker.
Och hur var det nu med ”var” och ”vart” – när ska de användas?
– ”Var” är befintlighet och ”vart” är riktning. Var bor du? Vart flyttade du?
! Språket. Sänds i P 1 tisdagar 13.20, repris onsdag 19.03 och söndag 18.35.