– Det här är ett jättejobb, säger filmregissören och författaren Anders Wahlgren. I 3,5 år har han hållit på med filmen om vår sjunkna och så småningom bärgade nationalklenod. ”Vasa – människorna, skeppet, tiden” ska filmen heta.
Anders Wahlgren har filmat 1600-talsmiljöer på Skansen, Skokloster och i von der Lindeska huset i Gamla stan samt naturligtvis ombord på ”Vasa” och även i Holland för att finna den rätta atmosfären. All den senaste tekniken har använts av animatörerna för att rekonstruera den tidens Stockholm. Skådespelare agerar mot en så kallad green screen och klipps in i rätt miljö.
Avancerat fusk kallar regissören det.
Hans farbror Kurt Wahlgrens dokumentärfilmer från bärgningen har också varit till stor hjälp.
Just nu klipper Anders Wahlgren filmen, ett hantverk som han älskar.
– Det är en väldigt teknisk film. En lågpris-”Avatar”, med ljus som i Rembrandts måleri, sammanfattar han.
Filmen blir varken en spelfilm eller en dokumentär, utan ett personligt berättat reportage om Sverige för 400 år sedan. Den är en samproduktion mellan Suecia Film och Sveriges Television Dokumentär. Premiären äger rum på Vasamuseet i höst, en bok kommer till bokmässan och en tv-serie till jul.
Det är inte första gången Anders Wahlgren ägnar sig åt ”Vasa”. Han har gjort den film som visas för turisterna på museet. Men den här gången gäller det att berätta en historia, hitta en egen ton fjärran från historielektioner och kostymspektakel; ”det får inte bli töntigt”.
Anders Wahlgren bor i Nockeby – adressen är Mälarblick – och sitter hemma och jobbar. Vi får en förhandstitt i datorn på scener som skildrar livet i 1600-talsgränderna och båtbyggarnas arbete på varvet. Vi får också följa en digitalt frammanad, skönt bemålad ”Vasas” korta färd från Skeppsbron till Beckholmen.
– Vi vet inte så mycket om Stockholm från 1628. Det finns bara fragment kvar, men jag har en liten forskarjävel i mig, säger Anders Wahlgren.
Det mesta har han läst sig till i Stockholms tänkeböcker, de bevarade protokollen från den tidens rättegångar.
Stockholm var en stad med 15.000 invånare. Hela Sverige hade en miljon. Kvinnoöverskottet var stort efter alla krig. Gustav II Adolf var kung, men han var mest ute och krigade och skymtar bara helt kort i filmen.
Anders Wahlgrens historia utgår från holländaren Henrik Hybertsson som kom hit för att bygga ”Vasa” och gifte sig med en svenska, Margareta. Han blev sjuk och dog innan skeppet var färdigt och hon tog över – på den tiden kunde kvinnor ärva sin mans yrke.
”Vasa” byggdes snabbt, på två år, och bygget kantades av strejker (de holländska timmermännen var inte nöjda), pengarna tog slut och börsen kraschade. Inte helt olikt vad som kan ske i dag.
Enligt Anders Wahlgren var det inte ovanligt att krigsfartyg välte på 1600-talet, det hände i både England och Holland. Den danske kaptenen Söfring Hansson upptäckte att ”Vasa” var felkonstruerad och lätt kom i krängning. Det här fick amiral Clas Fleming veta, men informerade han någonsin kungen?
– Skeppet skulle naturligtvis aldrig ha tillåtits lämna kaj, men det hade gått för långt. Henrik Hybertsson kunde ha byggt om skeppet, men han fick aldrig den chansen.
Anders Wahlgren anser att det var en kombination av fel som ledde till ”Vasas” förlisning.
– De ansvariga samarbetade inte, vid rättegången skyllde de på varandra. Inte helt olikt vad som händer i moderna företag, det heller.
En av Anders Wahlgrens tidigare filmer, ”Staden i mitt hjärta”, handlar om hur det gamla Stockholm revs på 60-talet.
– Det var också då som ”Vasa” bärgades. Maktspelen kring dessa händelser liknar varandra. Samtidigt som man ansträngde sig för att bärga ”Vasa” försvann för alltid det gamla Stockholm som var byggt av stockar från ”Vasas” tid. Är inte det en paradox?