Visst gör det ont när ett robothjärta brister

Publicerad 2012-01-16 08:31

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Filmerna och böckerna om smarta robotar slutar nästan alltid i katastrof, och verklighetens forskning om artificiell intelligens är inte heller etiskt okomplicerad. Ändå är vi besatta av tanken på att skapa den konstgjorda människan.

Filmerna och böckerna om smarta robotar slutar nästan alltid i katastrof, och verklighetens forskning om artificiell intelligens är inte heller etiskt okomplicerad. Ändå är vi besatta av tanken på att skapa den konstgjorda människan.

Om populärkulturen lärt oss något om artificiell intelligens, så är det att det alltid går åt helvete. Ta ”Terminator”, till exempel, där det militära försvarssystemet Skynet plötsligt blir självmedvetet och inom loppet av några minuter beslutar sig för att utrota hela mänskligheten. Eller HAL i ”2001: ett rymdäventyr”, som blir psykotisk och stänger av syretillförseln i sitt rymdskepp. Och i tv-serien ”Battle­star Galactica” ångrar mänskligheten bittert att den uppfann intelligenta stridsrobotar när de plötsligt spränger tolv planeter i luften.

Det slutar inte alltid i apokalyps. Ibland sympatiserar vi tvärtom med androiden, som i Stephen Spielbergs ”A I” där den lilla roboten David döms till tusentals år av oåterkallelig sorg över att inte älskas av sin mänskliga mor såsom han själv älskar henne. Eller Data i ”Star Trek” som ständigt strävar efter äkta känslor.

Nästan alla berättelser om artificiell intelligens slutar olyckligt, men vi fortsätter ändå att skriva dem, om och om igen. Tematiken går att spåra långt tillbaka, till grekiska myter om statyer som får liv och judiska berättelser om golems av lera. Och det är inte bara i fiktionens värld vi är besatta av att skapa intelligens. Vi kommer allt närmare i den verkliga världen.

En av dem som arbetar med artificiell intelligens på riktigt är Fredrik Heintz. Han är ordförande i Svenska AI-sällskapet, forskar om robotik på Linköpings universitet och jobbar med att utveckla robotar som kan utföra arbeten som är för farliga eller monotona för människor. Sanera kärnkraftverk eller inspektera kraftledningar, till exempel. Fredrik Heintz tror att vår besatthet av att skapa intelligenta maskiner handlar mycket om att utforska oss själva, att dekonstruera mänskligheten.

– Det är att reflektera över vad det innebär att vara människa. Vi upplever oss själva som väldigt mystiska, avancerade och svårförståeliga. Kan vi verkligen vara en så pass enkel konstruktion som en maskin där ettor och nollor skyfflas hit och dit?

Claes Strannegård forskar också om artificiell intelligens, men ur ett lite annat perspektiv. Han är filosof i grunden, men jobbar även på Chalmers där han bland annat försöker göra datorprogram som lyckas bra på IQ-tester. Han tror också att en av orsakerna är att vi vill förstå mänskligheten.

– Det finns olika drivkrafter att forska om AI, både kommersiella och intellektuella. Man vill göra något som är smart och fräckt, lite som en snabb motorcykel, man gillar high tech. Själv har jag ett annat perspektiv. Jag bygger matematiska modeller som är inspirerade av psykologi, och vill bygga maskiner som uppvisar mänskliga karaktärsdrag.

Vad artificiell intelligens innebär är svårt att definiera. Att få en maskin att utföra uppgifter som normalt skulle kräva en människa? Det finns många redan, tänk på den automatiska gräsklipparen. Att maskinen ska vara smartare än människan? Det finns gott om datorprogram som klår människor i schack och Jeopardy. Inom populärkulturen beskrivs en ”riktig” AI-agent ofta som självmedveten, men det är också svårdefinierat. Det finns redan robotar som kan känna igen sig själva i en spegel, berättar Fredrik Heintz, och Claes Strannegård säger att man till och med skulle kunna kalla gps:en i bilen för självmedveten – den vet ju var den befinner sig.

– Medvetande är något annat, som bland annat innefattar huruvida maskiner är förmögna att känna riktiga känslor. Filosofer och andra är delade i den frågan, det finns ingen konsensus, säger Claes Strannegård.

För att robotarna Fredrik Heintz jobbar med ska fungera krävs inte känslor, men det krävs mycket annan intelligens. De måste kunna fatta egna beslut som är rimliga ur moraliska och juridiska aspekter. Som flitig konsument av science fiction är det lätt att få hjärtklappning: fatta egna beslut, ha moral, luktar det inte lite ”Skynet”?

I fiktionens värld har man försökt lösa problemet med onda robotar genom att programmera in lagar. I Isaak Asimovs ”Robot”-berättelser styrs androiderna av orubbliga regler om att inte skada människor. Men inte ens i Asimovs universum fungerar lagarna perfekt, och en robot kan bryta mot dem om det är för mänsklighetens bästa. Så, är Fredrik Heintz och hans forskarkolleger verkligen säkra på att deras AI-robotar inte helt enkelt kommer att besluta att det bästa för mänskligheten är att utrota oss i stället för att sanera våra kärnkraftverk?

– Det är kanske inte så relevant för just de här projekten. Men det finns en hel del forskning och argumentation kring ”friendly AI:s”, vänliga robotar, som handlar om hur vi ska utveckla artificiella intelligenser och vilka begränsningar som måste byggas in för att slutprodukten faktiskt vill hjälpa oss, säger Fredrik Heintz.

Claes Strannegård tycker också att det är viktigt att fundera över de etiska aspekterna av AI-forskning. Domedagsvisionerna är inte bara ett dramaturgiskt grepp i science fiction, utan det finns också riktiga farhågor i vetenskapsvärlden. Vissa forskare talar om en punkt i utvecklingen som kallas singulariteten, där de tekniska framstegen accelererar så snabbt att datorerna vi bygger själva kan bygga ännu smartare datorer. Och vad som händer då vet ingen.

– Det kan vara befogat att vara rädd för vad som kommer att hända om singularitetsvisionen kommer närmare verkligheten, säger Claes Strannegård.

Men motsatsen då? Den kärleksfulla roboten? I romanerna och filmerna kan robotarna få känslor, ha riktiga relationer med människor. Jag frågar om Claes Strannegård själv känner något för sina AI-program.

– Nej, jag har inte blivit kär i något av dem, om det är det du undrar. Men det är klart att man tycker om sina program. Det kan jag erkänna.

Tipsa via e-post

0 . Per sida:

(Vad ar Twingly?)

Visar 1-10 (av totalt 1).

Mer från förstasidan

barnsjukhus
Foto:Henrik Montgomery/TT

Misstänktes för nyfödds död. Även åklagaren begick fel, slår JK fast. 33  6 tweets  27 rekommendationer  0 rekommendationer

Tvingades fly hatet. Överläkare Viveka Lindéns liv i spillror. 3460  237 tweets  3206 rekommendationer  17 rekommendationer

Utredning lades ned. Läkaren anmälde tre kolleger. 4  4 tweets  0 rekommendationer  0 rekommendationer

Hade glömt sin engelska. Arbetade som tennistränare i Uddevalla. 8  0 tweets  8 rekommendationer  0 rekommendationer

Webb-TV
Erik den heliges relikskrin öppnas i Uppsala domkyrka

Relikskrinet med Sveriges nationalhelgon öppnades i Uppsala. Se webb-tv. 13  4 tweets  9 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:

S-kommunalråd i blogg: De transporteras i ”fina Mercedes och BMW”. 110  60 tweets  50 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
Annons: