– Jag är världens bästa filmregissör, sade den danske demonregissören Lars von Trier med en darrig röst som för att besvärja hårda frågor när han mötte pressen på måndagseftermiddagen.
Hans stilfulla psykologiska drama ”Antichrist”, lätt maskerad som skräckthriller, blev som väntat årets sexchock, eller kanske ska man kalla den saxchock.
Dessutom med en minst sagt provokativ kvinnosyn, där naturen är Satans kyrka och kvinnan Djävulen själv. Eller hur man vill tolka det.
– Jag vägrar att ursäkta mig eller försvara mig, svarade han när Englands mest kände filmkolumnist Baz Bamigboye gav upprördheten efter visningen av ”Antichrist” ett argt ansikte.
Och sen demonstrativt rusade ut. Men som den skickliga domptör von Trier är lyckades han vända den aggressiva stämningen. När han med uttryckslös min skojade om att hans idol Strindberg faktiskt älskade kvinnor började skratten komma. Likaså när han talade om att det var ”the hand of God” som fått honom att göra filmen som ett slags terapi mot den djupa depression han länge lidit av.
Apropå den plågsamma självstympningsscenen skämtade han med ett Buster Keaton-liknande minspel:
– Jo, vi kunde ju bara göra det en gång.
Lars von Trier kanske inte är världens bästa filmregissör alla gånger, men live är han definitivt världens bästa publiktämjare.