– Wim Wenders är ordförande för European film academy, en institution Ingmar Bergman själv var med att grunda som motvikt till Hollywoods filmdominans. Och även om deras filmer inte liknar varandra särskilt mycket menar Wim Wenders att han själv aldrig skulle ha blivit regissör utan inspirationen från Bergman, säger Jannike Åhlund, ledare för Bergmanveckan.

Den tyske regissören ska hålla en föreläsning för filmstudenter och unga filmare från Gotland. Framtiden, där de unga finns, står nämligen i fokus under årets vecka.

– Vi försöker ha ett ungt perspektiv det här året. Ingmar Bergmans verk ska inte bara konserveras av oss medelålders entusiaster som har levt under hans livstid. De kan också tala till unga, det gäller bara att hitta de rätta ingångarna, säger Jannike Åhlund.

Genom att blicka tillbaka på den unge Ingmar Bergman och hans tidigare verk vill hon också visa aspirerande filmare att inte ens giganten nådde ut med sina budskap till de stora massorna över en natt.

– I försök att nå ut till en publik som tyckte att hans verk var svårtillgängliga ställde Ingmar Bergman exempelvis gärna upp på intervjuer i dampressen och veckotidningar. Kanske svårt att tro om den medieskygge regissören, men alla har vi våra svårigheter i början av karriären, även Bergman.

Jannike Åhlunds personliga favorit under veckan är den årligen återkommande utomhusföreställningen där den fåröska naturen utnyttjas för raukteater. I år är det monologen ”En själslig angelägenhet”, en av de flitigast använda texterna i Bergmanuppsättningar, som spelas ute i det fria.

– Att vara på Fårö har både sina för- och nackdelar. Lokalerna är ju begränsade så festivalen kan inte växa nämnvärt, men å andra sidan kan vi utnyttja den mest imponerande naturen. Det vi försöker tillämpa är festivalkonceptet, lustfyllt och varierat, men utan att förlora Bergmanveckans intimitet och exklusivitet.