Yorgos Lanthimos klaustrofobiska familjesatir ”Dogtooth” belönades med årets bronshäst på Stockholms filmfestival. Under lördagkvällen delades priserna ut på en smokingklädd gala i Dansens hus i Stockholm.
En viss grekisk regissör kommer att ha en viss övervikt i incheckningen på Arlanda.
Yorgos Lanthimos kammade hem den blytunga bronshästen på 20-årsjubilerande Stockholms filmfestival. Juryn ”charmades” allra mest av hans kusligt bisarra drama om en störd patriark som ”skyddar” sin familj mot omvärlden bakom en mental järnridå.
– ”Dogtooth” är ett resultat av mina egna funderingar om kärnfamiljens framtid. Jag ville undersöka hur familjer fungerar och hur de tenderar att hålla barnen hemma och göra dem beroende av föräldrarna, sa Yorgos Lanthimos till DN tidigare i veckan.
Kvällens andra stora vinnare blev den svensk-japanska regissören Cary Fukunagas ”Sin nombre” som kammade hem tre priser för sitt råa och naturalistiska mexikanska gängdrama. Filmen, som tidigare vann stora jurypriset på Sundance-festivalen, prisades för bästa regidebut, bästa skådespelare och blev dessutom filmkritikernas darling när den tilldelades Fipresci-juryns pris. Festivalpublikens favorit är i stället Louis Psihoyos rafflande miljödokumentär ”The Cove” som skildrar den cyniska delfinslakten i en numera ökänd japansk vik.
Att tävlingsjuryn gav bronshästen till ”Dogtooth” i stället för Andrea Arnolds ”Fish tank” är förstås en smaksak. Men att denna brittiska Cannes-belönade pärla blev helt utan pris är en smula löjeväckande. Men Arnold har fortfarande chansen kommande helger då den brittiska independentgalan och EFA-awards, den europeiska Oscarsgalan, äger rum.
Över lag höll årets tävlingssektion hög klass med många toppar och få floppar.
Efter 20 år har filmfestivalen blivit en naturlig och självklar del av huvudstadens kulturliv. En festfixare som inte bara ger filmälskarna en ordentlig kulturkick utan också höjer glamourfaktorn i det ”Metropia”-dystopiska novembermörkret.
Med den dystra monopolliknande situationen på biomarknaden med krympande utrymme för kvalitetsfilm behövs festivalen mer än någonsin.