Bioaktuella ”Sucker punch” har blivit en vattendelare i USA. Slaktad i New York, tokhyllad i Los Angeles. Helena Lindblad har träffat regissören Zack Snyder, enligt vissa en ”filmkonstens förnyare”.
En sucker punch är en smocka som kommer flygande utan att man är förberedd. Och många som ser ”Sucker punch” lär känna sig överrumplade av storyn om en tonårsflicka, Sweet Pea, som hamnar på ett riktigt gammaldags brutalt mentalsjukhus och försöker befria sig själv mentalt genom alternativa fantasivärldar där hon fajtas med sitt tjejgäng i bara spetsunderkläderna. Dark fantasy möter japansk anime med samurajkrigare möter krigsfilmer och så vidare. Allt i en enda röra. Sexistisk superkitsch? Girlpower?
Zack Snyder skrattar åt kritiken och de olika tolkningarna, avspänt ihopsjunken i en fåtölj på ett stilmedvetet Stockholmshotell. Han medger glatt att yes, han har medvetet staplat varenda manlig pornografisk kläddröm från flickinternat till kvinnofängelser i sin film.
– Jag har alltid varit intresserad av skräcktidningar, fantasylitteratur och actionfilmer. Inte besatt, det var inte mitt liv, men jag var helt klart intresserad. Så gjorde jag ”Dawn of the dead” och ”300”. Men precis när jag höll på att avsluta ”Watchmen” blev jag så jäkla less. Jag kände mig totalt fången i den typen av genrefilmer, som om det var det enda jag var. Jag gjorde egentligen ”Sucker punch” för att förstå vad jag egentligen hade hållit på med. Ett slags katharsis. Jag ser ”Sucker punch” som ett försök att både smälta samman och samtidigt dekonstruera popkulturens olika genrefilmer och syna dem i sömmarna, säger Snyder.
– Det handlar förstås också om kvinnobilderna, genrefilmen är full av den här typen av klichébilder som bara har ett syfte, att stimulera fantasin. Men min idé är att så länge det finns ett självmedvetet drag så blir det inte sexistiskt.
Ett slags privat psykoanalys med dig själv som både terapeut och patient samtidigt alltså?
– Ja, det kan man säga. Och det är därför det är så mycket psykologiska metaforer i filmen, ha ha.
Idén att skapa en berättelse full av inskjutna historier, som en kinesisk ask, reflekterar bland annat relationen mellan film och datorspelen, menar Zack Snyder.
– Folk säger ofta att mina actionscener påminner om datorspelsestetiken och de små inskjutna filmerna som kan finnas i spelen. Men vad kommer egentligen först? Ibland har jag sett spel som definitivt lånat grepp från till exempel scener i ”300”. Man vet inte riktigt var de originella idéerna kommer ifrån längre.